Idag ska Ann maila feedback på mitt manus. En del kommentarer har hon redan gett mig allt eftersom hon har fått tidigare delar. Men rätt mycket har ändrat sig radikalt under våren.
Fastän jag redan har strukit massor, både hela karaktärer och händelsekedjor, misstänker jag att det finns mer som kan tas bort. Det handlar inte om att den texten är ointressant eller sämre än annat jag skrivit. Men den leder handlingen ut och bort, inte in och framåt.
För ett år sen hade jag ångest inför risken att ha skrivit tusentals ord ”i onödan”, att jag kanske måste stryka. Samma ångest som jag känner nu, över att behöva måla över delar av målningen jag håller på med.
Men det har jag lärt mig av ett och ett halvt års skrivande av säkert 150 000 ord. Nu vet jag att inte ett ord är i onödan, inte ett penseldrag bortkastat. Man måste öva, prova sig fram. Precis som en idrottsman eller en musiker.
Den här bloggen är inte alls meningslöst pladder. Den är en debutant som sjunger skalor innan premiären på Operan 🙂
Under veckan som gått har jag nästan tagit helt ledigt från Manuset. Vips tränger sig andra projekt in i det tomma utrymmet. Ett program som heter TypingMaster till exempel. NU ska jag ta tag i min dåliga skrivmaskinsteknik. Nästa roman skriver jag utan att titta på tangenterna!
Och i uterummet blommar kaktusen som vanligt varje mars, fast det är minus 12 utomhus.
PS. Vill du också göra en sån där rolig liten Ninja-animering? Klicka HÄR!