Jovisst. Romanen är klar – men inte färdig än.
Igår firade jag. Idag fortsätter genomläsningen från början, med rödpennan i högsta hugg. Och jag inser att jag vill nog putsa lite till. Vill inte lämna ifrån mig ett manus som jag inte är 100% nöjd med. Det finns scener och karaktärer som jag verkligen älskar och är stolt över att ha skrivit. Men det finns andra passager som inte alls är lika bra.
Detta fick min söndag att nästan kapsejsa helt, i missmod och stress. Hur ska jag hinna bli färdig innan 1 april? Därefter är det påsk och sjösättning i Danmark och hemsegling och …
Bloggen är utan bilder just nu eftersom Lightroom inte fungerar eftersom jag har en ny dator som inte hittar min externa hårddisk med bildbanken.
Jag borde skämmas. Vad har jag för anledning att gnälla – egentligen? Det kanske är en post manus reaktion?
Kommentarer
Så är det, man hittar hela tiden något att ändra, i varje fall så länge som det finns möjlighet att ändra. Det tog mig nästan lika lång tid att redigera Solviken som det tog att skriva ner första utkastet.
Neeeej, så länge kan jag inte hålla på! 🙁 Men inser att jag inte är uppe på bergstoppen än, även om jag ser den härifrån.
Håller med Annika, ett manus blir aldrig perfekt. Man får nöja sig med good enough och sen gå vidare. Minns också att förlaget förmodligen kommer ha en del synpunkter. Vad är det då för poäng med att hålla på att slipa på det i det oändliga?
Tack för det rådet, men jag vill ändå inte lämna ifrån mig ett manus som jag inte är helt nöjd med. Perfekt blir det kanske aldrig, men jag måste vara nöjd.
Vilken härlig känsla det måste vara att ha nått i mål (så när som på lite uppiffande påt här och där)! Ett jättestort grattis! Och ha det riktigt trivsamt med sista-handen-vid-texten-arbetet!
Tack! Det ÄR en härlig känsla, har just skickat iväg korr nr 3. Snart är det dags att fila på följebrevet till förlaget – hjälp!
Kommenteringen är stängd.