Surt?
Köper en bok i Pocket shop på flygplatsen. Jag följer författarens blogg, hon skriver i den om skrivandets mödor och triumfer, om vardagens slit och pusslet för att få allt att funka. Det där författarlivet hon skriver om, med en gullig, superduktig förlagsredaktör som hon blir nästan bästis med, och alla författarkolleger som stöttar och tröstar varann och dricker bubbel ( menar de champagne?) och fnissar ihop på restauranger. Och releasefesten som blir en sån succé, och boksignering och föredrag. Så avundsjuk jag blir. Jag tänker: inte en människa utom kanske familjen skulle komma på min releasefest. Om jag mot förmodan får min bok publicerad kommer alla här ute bara att bli arga på mig för att de tror att de känner igen sig. Författarkolleger? Jo, jag har ju faktiskt EN! 🙂 Hej Barbro!
Sen läser jag Boken, den Omtalade, på flyget och den är så dålig att den får sitta kvar i fickan på stolsryggen. Herregud! Bonde söker fru på TV hade varit mer givande.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Kommentarer
Fler än du tror skulle komma på din releasefest! 🙂 Att någon ska bli besviken på min bok är största skräcken. Samtidigt är det bara att inse att det är omöjligt att göra alla nöjda.
Det är klart att du har mej. Och jag kommer på releasepartyt!
I övrigt håller jag med dej, man blir kräkfärdig ibland.
Kommenteringen är stängd.