Hotell Mövenpick i Berlin. Klockan är tidigt, inte nio än. Mannen som står framför mig tar en rejäl skopa av råbiffen från skålen. Det finfördelade, säkert skrapade, fläskköttet är uppblandat med hackad lök. Mannen har en mycket stor mage mellan sig och kyldisken. Han får hålla tallriken på nästan rak arm för att inte få för stort avstånd till disken och riskera att spilla på golvet. Tallriken är redan rågad. Jag vill inte stirra för länge, men noterar bröd, stekta korvar, äggröra och stekt potatis, Rösli som är så poppis här.
Frukosten här kostar 22 Euro. Det är rena rånet och hade jag vetat det innan det var försent hade jag fikat på stan istället. För det är billigt att ära ute i Berlin. Billigt att bo också.
Hur ska jag göra nu då? Äta så mycket som möjligt eftersom jag ju har betalat? Här finns precis allt. Jag bestämmer mig för att ändå hålla mig till GI, och frossar i gravad lax, lufttorkad skinka, äggröra och goda ostar. (Dock ingen råbiff.)
Ingen färskpressad juice, inga bakverk, inga croissanter, inga osv osv. Känner mig duktig och tittar medlidsamt på kön av tjocka människor som fyller på tallrikarna gång på gång med saker som kommer att förkorta och förpesta deras livstid.
De har ju betalat för det. Och det är ju så gott.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.