Fem stora kuvert ska skickas med lantbrevbäraren imorgon, plus att två förlag som accepterar manus digitalt har fått mail.
De flesta förlagen skriver på sina hemsidor att de ger svar inom 2 – 3 månader. Så nu stålsätter jag mig inför att få fem refuseringsbrev. Lika bra att förutsätta det värsta.
En sak förstår jag inte. Hur kan man få 16 refuseringar, som jag läste på en författarblogg att någon fick. Sexton? Så många förlag som tar emot skönlitterära manus kan jag inte hitta. Om inget av mina sju utvalda vill ha mitt manus, så kan jag kanske krysta fram 2 – 3 små förlag till att uppvakta. Eller har jag drabbats av hybris redan (igen)?
En annan sak förstår jag inte heller. Hur kan jag ha missat så mycket när jag korrläst flera gånger? Upprepningar, upprepningar och omständliga meningar som sniglar sig fram och kan kortas till hälften. Hennes hit och hennes dit. Jag fick tvinga mig själv att sluta läsa medan skrivaren spottade ut sina tusentals sidor.
Just nu är det inte läge att ändra. Det får står ”gärna” två gånger i två meningar efter varann, nånting ska väl den där omtalade förlagsredaktören också ha att kommentera.
Kommentarer
Det finns ca 1000 förlag i sverige så nog borde det finnas mer än 10 att skicka ditt manus till? På den här länken http://noff.se/medlemmar.asp kan du hitta fler. Hoppas du får napp på ngt av de sju!
Åh, tack så hemskt mycket, alltid lika pålitliga Christina! Den länken ska jag grotta ner mig i när refuseringsbreven har trillat in!
Grattis till detta steg.
Jag känner igen känslan av sanningen i det tryckta ordets vitöga.
Tack! Precis så 🙂
[…] berättade jag i bloggen att min roman var 558 sidor och ”bara” skulle redigeras. I april trodde jag att den var klar. Det var ett svårt misstag som jag insåg redan innan refuseringarna började komma. Det gick inte […]
Kommenteringen är stängd.