Hur ser du ut egentligen?
Den som går på konstskola får snabbt vänja sig av med den dumma inställningen att självporträtt är fåfänga. Ett självporträtt om dagen i ett års tid ingår ofta i kursplanen. Jag önskar verkligen att jag hade tagit fler bilder på mig själv genom livet, det finns väldigt få. Jag har gömt mig bakom kameran.
Nu ska det bli ändring på det. Jag har gått med i en fotogrupp på Flickr som heter 365 pieces of me.
Om jag hade sett lite fler bilder på mig själv hade jag kanske förstått varför somliga blir rädda för mig i en diskussion. De säger att jag blir så arg. Jag har aldrig fattat det. Jag känner mig ju inte arg. Bara engagerad.
Men såhär ser jag alltså ut, fotad med min egen Iphone. Kanske inte så konstigt om jag skräms.
Vill ni bli glada och varma så läs Malin Persson Giolitos blogg istället. Det gör jag när jag känner mig sur. Efter två meningar har jag börjat skratta högt. Jag är en mycket stor fan av hennes pappa Leif G W. Men det är inte därför jag gillar henne. Det hade jag gjort ändå.
82/365 foton. tema: Kyla.
Å andra sidan ser jag faktiskt ut såhär också. Snälltanten personifierad. 83/365 foton. tema: Levnadsglad
Kommentarer
Låter lite som min mamma, det där med att folk blir rädda för dig för att de tror att du är arg. Hon har alltid haft det problemet och likaså jag ibland. Hon brukar alltid säga att ”man kan väl inte gå runt och le som en galning hela tiden, någon gång måste man väl få slappna av?” Haha..
Å andra sidan, det är inte lätt för folk att veta att ens normala nollutseende är den här ilskna minen… De flesta kanske ser glada och vänliga ut även när de itne försöker? Jag hade en gång en arbetskollega som hängde en skylt på ryggen: ”Jag är inte arg, jag koncentrerar mig.”
Kommenteringen är stängd.