I lördags var vi bjudna på maskeradkalas till Göteborg. Lille L fyllde sex. Men på fredagkvällen ringde K och meddelade att han hade utslag på mage och rygg och hon misstänkte vattenkoppor. Gråt och tandagnisslan förstås, jämmer och elände. På själva kalasdagen var han översållad av prickar, ingen tvekan. Kanske hade han fått smittan av Tiny som blev sjuk efter påskkalaset? När han hämtat sig från besvikelsen över det uppskjutna kalaset fick jag en fin teckning.

Nyss kom en bild på en febrig och prickig Mini. Nu har alla barnbarnen haft vattenkoppor, skönt!

Men hur är det med föräldrarna? Pappa L ville veta, för att inte riskera att smitta ner J som är känslig för infektioner. Var sjutton är nu den där pärmen med vaccinationer och viktkurvor och datum för smakportioner och de små plastbanden från BB? Jag letade och letade och kände mig som världens sämsta morsa. Sånt där måste man ha ordning på, det är minimikraven.

Till slut hittade jag den. Men kan jag lita på mina mer än 30 år gamla anteckningar? Har Store J verkligen inte haft en enda barnsjukdom?

Till mina fel och fördelar räknar jag övermodet. Det har hjälpt mig över många hinder på så vis att jag knappt sett dem utan bara hoppat över sådär i förbifarten.

Det ordnar sig, det fixar jag sen, det kan väl inte vara så svårt. Sådär går jag på inombords. Övermodet är också en pålitlig tröstare i motgång. Jag hade gjort det där jobbet mycket bättre än han. Dom får skylla sig själva.

Nu har jag börjat räkna dagarna tills Förlaget ringer. Tre månader får man räkna med att vänta på svar. Men innerst inne tjatar mitt övermod om att det säkert inte dröjer så länge, inte med mitt fantastiska manus. Det har redan gått en vecka. Någon av de sju förlagen borde faktiskt ha hört av sig, tycker man? Är de inte rädda att någon annan ska hinna före? Jaså inte det, tusentals manus i månaden, jaha, ursäkta då…

Det första vi gör på morgonen så här års är att gå ut och kolla lamningsfållorna. Har någon av de instängda tackorna lammat under natten? Vi har tre fållor och sju tackor. Det gäller att välja rätt, stänga in de tackor som ser ut att vara näst i tur. Inte så lätt, de är luriga och kan se sprickfärdiga ut i en hel vecka eller mer. Det är inte bra om tackan lammar för sig själv ute i bergen. Dels för att det är svårt att hjälpa till om något går snett. Dels för att korpar och rävar lurar. Efter lamningen får tackan vara kvar med sina lamm i fållan i två dygn, för att man ska se att allt är OK med både mor och barn.

Två har vi prickat rätt hittills, fyra små lamm har fötts.

84/365 foton 2013. Tema: April