Torsdag 25 april. Hamnen i Gråsten. Vi vaknade efter en kall men ändå bekväm natt tack vare att det finns värme ombord som hade fungerat perfekt. Madrasserna var sköna, det var förstås lite mindre plats i förpiken jämfört med vår säng hemma, men det känns inte för trångt.
Allting är lite overkligt. Igår kväll höll vi på till sent med att sortera in alla våra saker och försöka sortera bort en del del av allt som Karl Hans och Olli samlat på sig under 30 år med båten. Precis allting finns. I varje låda man öppnar hittar man bra-att-ha saker, rent och fungerande.
I pentryt suckade vi först över att nästan alla lådor var fulla, men sen upptäckte vi att väldigt mycket var användbart. En kaffekokare, en vattenkokare, extra Melittatratt. Fullständig uppsättning bestick, men också en låda med diverse, en sån som finns i varje kök. Med korkskruv, äggpickare, persiljekvarn, vitlökspress, tepåseklämmare, konservöppnare, påsklämmor, vinkork för öppnade flaskor, mjölkvispare, rivjärn mm mm. Från den lådan tror jag bara att jag slängde en liten plastburk från Tupperware, för att den var så klumpig. Men sen fiskade jag upp den igen ur soppåsen, eftersom den blev en perfekt matskål till Sigge.
En del saker har vi sorterat ut för att använda hemma istället. Två stekpannor med lock till exempel. Den ena en helt ny teflonpanna av gedigen och tung modell, kan inte fatta varför de skaffat den till båten?
Vi fyndade ideligen i skåp och skrymslen. Två jättefina seglaroveraller som passade perfekt, den ena Hellyhansen och den andra Henry Lloyd. Värda flera tusen kronor styck. Otroligt bra att ha, men inte nånting vi hade lagt pengar på att köpa nu. Tre extra flytvästar modell Baltic, alltså såna som blåser upp sig själva när man trillar vattnet. Två av dem inte uppackade ur affärens förpackningar. Två säkerhetslinor med dubbla hakar, precis såna som står på vår inköpslista. En räddningsfilt, en sån som man sveper omkring en nedkyld person. En liten väckarklocka. En liten glasljusstake för värmeljus, med dubbla glasväggar. Först trodde jag det var bara av säkerhetsskäl, för att glaset inte ska spricka av värmen, men när vi tände ett värmeljus (det fanns en full påse) syntes en fullriggare som dansade inuti glaset i takt med lågans fladdrande. Den blir en favorit!
I salongens skåp och hyllor var det likadant. Vi hittade besiktningsprotokoll av gasolanläggningen, tydligen måste man i Tyskland kontrollera den varje år. Bruksanvisning till räddningsflotten, som också ingick i köpet visade det sig. En fin servis med fat och koppar både i plast och porslin, dricksglas och vinglas, alla nogsamt omstoppade med mjukt hushållsplapper för att inte skramla i skåpen. I salongsbordet finns en lucka och ett nedsänkt fack, och där hittade vi en uppstättning snapsglas och en halvfull flaska linjeakvavit.
En del saker som det inte var något fel på alls var vi tvungna att göra oss av med. Det fanns hur mycket burkar och flaskor, skurtrasor, polerdukar och dammtrasor som helst avsedda för städning. (Förutom den kista med båtvårdsgrejer för höst- och vårrustning som Karl Hans förvarade i båthallen och som vi också fick med.) En liten hylla var fullproppad med saker för lagning av kläder och segel. Skoputsmedel, jag höll på att glömma skoputsgrejorna som låg längst in i klädgarderoben i förpiken.
Medan jag skriver detta håller Karl Hans och Odd på att sätta upp seglen, dra alla skot, fästa segelkapell och knyta Lazyjacks. Odd är lyrisk över att seglen är nya och allt är så minutiöst genomtänkt. Om storseglet krånglar när det ska tas ned, har Karl Hans ordnat så att man slipper gå upp på däck utan kan dra i en särskild lina som finns i sittbrunnen. Focken är specialsydd och skuren nedtill så att man ska ha bra sikt.
Om en stund ska vi köra och handla det vi ändå måste köpa i en tillbehörsaffär på tyska sidan. Fast det enda vi har på inköpslistan nu är nya handdukskrokar till toan och stövlar till mig. Och en diskborste.
En båtsmansstol skulle jag förstås vilja ha. Ifall man behöver komma upp i masten.

Här en bildkavalkad från sjösättningen – i loggbokssyfte.

Efter 30 år går Karl Hans, 85 år, och hans fru Ollie iland och lämnar över sin ögonsten till oss. Karl Hans var rörd till tårar när Odd fick hans stora verktygslåda.

Ollis virkade grytlappar ingick också i köpet…

– Posted using BlogPress from my iPad