Lilla S spelar kontrabas och har gjort det i flera år redan. I kommunala musikskolan i Göteborg. Många spelningar har jag missat för att det är för långt att köra tjugo mil tur och retur ”bara” för att beundra lilla S där hon sitter i orkestern. Jag är så glad att jag inte missade chansen igår, på Göteborgs Konserthus. Då uppfördes Benjamin Brittens ”Noaks ark” av barnkörer och barnorkestrar. Med en riktig proffsdirigent och några av Göteborgs filharmoniker som förstärkning.
Lilla S strålade som en sol längst bak, inträngd bakom långa pojkar och dessutom skymd av sitt stora instrument. Varför finns det aldrig någon som tänker på att små flickor med fördel och till glädje för alla kan placeras framför stora pojkar?
Efteråt var hon så glad, så glad, allting hade gått bra och publiken ville aldrig sluta applådera.
Efter konserten bjöd farfar och farmor på räkmacka och köttbullar högst upp i Gothia Tower.
255:- för en räkmacka, det måste väl vara någon sorts rekord? Även om det var löjrom på toppen?
Mitt barn och hennes familj. Det är faktiskt ofattbart.
Rolig bild som A tog när mormor och farmor är på väg in till Gothia. Jag med fotoryggsäck och stativ som är så förhatliga att släpa på, men nödvändiga om det ska bli några bilder alls i en mörk konsertsal.
Maken till glad unge… jämt! Högsta vinsten i livets lotteri att vara född sån. <3
Kommentarer
Underbart! Hoppas hon får sitta längst fram nästa gång.
Tack! Ja det hoppas jag med, så att jag kan få fina bilder utan att skämma ut mig för hela publiken 😉
Kommenteringen är stängd.