10 maj, Kategori: Okategoriserade

Loggbok dag 2. Eldprov och födelsedag.

27 sjömil senare, förtöjda på röd (egentligen upptagen) plats bland tjutande riggar i Dyvik på norra Als. I vår marinaguide beskrivs den här viken som Danmarks vackraste, man tar sig hit genom en hårnålskurva där det bara är 2,3 m under kölen. Inte så märkvärdigt om man är van vid Nordströmmarna. Men inte så lätt heller med 15 sekundmeter rakt i aktern och sjön från Aabenraa fjord som pressar på.
Det har blåst mycket, mycket mer än vi räknat med, det var tur att vi inte visste i morse för då hade vi nog stannat i Gråsten och avvaktat lugnare väder.
Prognosen sa 8-10 m/sek, men i byarna har det blåst 13 -15 hela eftermiddagen.
Vi har seglat bara på rullgenuan som varit revad en fjärdedel, ändå har vi gjort över 7 knop. Odd har varit salig och jag stundtals rätt förbannad över att det kränger så att en massa saker ramlar omkring. Båten är ju inte anpassad efter våra vanor än, det behövs nya arrangemang för att sjöstuva kamera, kikare, solglasögon, diverse handböcker och inte minst hunden. Stackars Sigge fick finna sig i att bli fastkedjad i sin hundkorg, han kunde inte parera krängningarna utan flög omkring hur som helst.
Jag har styrt och navigerat hela vägen.
Odd har skött segel och skot.
Seglingen, vinden och sjögången kände jag mig helt trygg med.
Men att lägga till med den här stora båten, tio meter lång och sex ton tung. Fy fasen. Om det inte blåste så hade det väl gått an. Men att styra in i en smal passage mellan en massa andra båtar, där det finns ett ledigt hål mellan två pålar som Odd måste hinna pricka med aktertamparna, medan kulingen fångar riggen och man förlorar all styrförmåga.
En lång stund cirkulerade vi utanför gästbryggorna medan vinden ven, och jag tänkte: Det här går inte, jag klarar det inte, jag vågar inte försöka lägga till, vi får snurra runt här tills vinden lägger sig.
Men det gick.
Gud vare tack och lov för bogpropellern och hjälpsamma båtgrannar. Och för Karl-Hans fenomenala teleskopbåtshake som kunde bli drygt tre meter lång och nådde pålen som vi drev bort från.
Nu ligger vi kvar här imorgon för då ska det blåsa ännu mer enligt Dansk Meterologisk Institutt, DMI.
Och nu blir det födelsedagsmiddag! Oxfilé – eller är det kanske häst? Strunt samma, det är tanken som räknas.

Tryggt förtöjda. Man blir nästan religiös.

Nästa morgon – stiltje!

– Posted using BlogPress from my iPad