Sista etappen från Björkö till Flatön blåste det nästan ingenting, vi fick gå för motor hela vägen. Tilläggningen vid Svarteskärs brygga hade jag nojat mig ordentligt för, och tänkt ut diverse reservutgångar om jag skulle misslyckas vid första försöket. Där är trångt, grunt och lerigt. Även om jag har lagt till kanske 15 gånger under vår resa, så måste jag öva mycket mer på manövrering. Båten väger 6 ton och är ett stort vindfång, man måste ha fart för att kunna styra. Den beter sig helt olika beroende på om man lägger till med styrbords eller babords sida. Bogpropellern är fantastiskt när det gäller att kontrollera fören, men den hindrar ju tyvärr inte aktern från att svänga åt fel håll…

Men det gick i alla fall bra, om än inte perfekt. Jag var lite för försiktig och då blev det besvärligt för Odd att hinna få fast ett par förtöjningstampar. (Man orkar inte med bara handkraft hålla emot sex ton båt som vill driva iväg.)

Sen hissade vi det nyköpta flaggspelet som vi fyndat på Kryssarklubbens loppis och som Odd satt ihop i rätt ordning. Inget hafs här inte, varje flagga på sin plats! Det blev mycket ståtligt och syntes så långt att nyfikna grannar och vänner dök upp på bryggan.  Champagnen öppnades liksom en flaska rosa Zinfandel (ett fjäskigt californiskt vin som det inte alls är fint att gilla, men som jag älskar).

När firandet och båtvisandet var över kändes det plötsligt lite tomt. Var äventyret redan slut? Måste vi verkligen gå hem och sova i huset nu? Jobba imorgon? Jag var dessutom inställd på att fem refuseringsbrev, från förlagen som ännu inte svarat, skulle vänta i min postlåda.

Först nu fattade vi hur fria och lediga vi faktiskt har känt oss i tolv dygn, när inga andra krav har funnits än att ta hand om oss själva och båten.

Resan i fyra ord och bilder: Väder! Navigation! Upptäcksglädje! Lycka!

Vädret. Timmarna mellan Samsö och Grenå glömmer vi inte.

Navigation. Utan vårens onsdagskvällar på Medborgarskolans kurs i Förarbevis hade det inte gått. Jag trodde aldrig att jag skulle lära mig och jag trodde aldrig att det skulle vara så roligt. Till hösten tänker jag läsa Kustskepparexamen.

Upptäcktsglädje. Plötsligt spred sig gamla segelfartyg som en flock fjärilar över hela bukten utanför Sönderborg. Vilken tur vi hade som råkade vara där just då.  

Hamnen på västra Samsö. Lugnet före kulingen.

Grekland? Nej Grenå.

Lycka. Vi gjorde det!

Till slut: Inga refuseringsbrev i posten. Hoppas det betyder att förlagen läser noga.