Lycka utan skuggor – examen!

Det tar nog minst en dag till innan jag hämtar mig efter resan till Kalmar och yngsta barnets examen på Sjöfartshögskolan. Nu är han färdig sjöingenjör, efter fyra års pluggande långt hemifrån i en ny stad, med nya vänner. Så mycket känslor, så mycket glädje. Han var så glad, kompisarna var så glada och de sa så fantasiska saker både till oss och till honom. Tänk, unga killar som tar en i hand och talar om vilken bra vän ens son är, och hur mycket han betyder. Det kan inte kännas bättre att få medalj av kungen.

Hela dagen var en enda fest. Först visade Joar runt i skolans lokaler. Jag undrade hur det hade känts i början, då för fyra år sedan, med all denna teknik. Det måste ha varit helt knäckande, tanken på att någonsin kunna behärska allt detta måste ha känts helt omöjlig. Särskilt i den stora maskinrumssimulatorn, där ett stort fartygs maskinrum finns uppbyggt i tre våningar med kontrollrum och autentiskt ljud. My God!

På kvällen åt vi middag på Hamnkrogen och fick för första gången (i alla fall jag) uppleva hur servitören plötsligt kom med en fullastad bricka champagneglas med hälsning från ett annat bord, där en klasskamrat satt som ville skåla med Joar. Wow!

Senare på kvällen fortsatte vi till Sjösjukan, studentbaren för alla som studerar antingen på Sjöfartshögskolan eller Vårdhögskolan. En liten, mysig källarlokal där det nog har hänt ett och annat genom åren och där det bara är tillåtet att dansa på borden.

Idag, två dagar senare är jag fortfarande helt matt, och det beror inte på alkoholen.

Nu är sista ungen definitivt flygfärdig. Kanske inte konstigt man får tårar i ögonen.