Skär hamn
Vi flög hit känns det som. Klockan fyra tappade vinden den värsta ilskan och vi kunde lämna Hyppeln och sträcka norrut för bara genuan. Efter att ha gungat över marstrandsfjorden miste vi lusten att utsätta oss för sjögången från öppet hav, och trixade och knixade den inre farleden till Skärhamn. Skulle vi få plats i gästhamnen såhär sent, efter kl 20? De Värsta Veckorna har inletts, de där fyra mitt i sommaren, men vädret gör att trafiken på sjön fortfarande är ganska gles.
Nästan allra innerst i hamnen fanns en ledig plats kvar åt oss. För en vecka sedan hade jag aldrig vågat ge mig in där, det är konstigt hur fort man blir tjockhudad. Inte bara av sina egna manövrar, lika mycket genom att titta på andra. I Skagen t ex Där var det vilda västern och rodeo för att få plats i gästhamnen. Mycket lärorikt att beskåda.
Gästhamnen i Skärhamn är lite som jag föreställer mig en campingplats. Båtarna ligger nära, nära, barn far runt i gummibåtar och man kan både lukta och höra vad grannen äter till middag och hur stämningen är ombord. Det tisslar och mumlar och fnissar under kapellen medan himlen över Skärhamn blir allt skärare.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Inblåsta
Hyppeln i väntan på att vinden ska bedarra. Vädret är som det är, inget att göra åt eller förfasa sig över. Odd fördjupar sig i motorpyssel och gamla tyska manualer; det visar sig att räddningsflotten som ingick i köpet är ett under av finesser.
Själv skulle jag ju skriva, men har istället fastnat i en bok. ”Bara vanligt vatten” av Kajsa Ingemarsson. Den är svår att lägga ifrån sig av flera skäl. Jag gillade inte alls hennes senaste feelgoodroman ”Små citroner gula”, tyckte den var förutsägbar och tunn. Den här tidigare boken handlar om en succeförfattare, den låter läsaren kika in i förlagsvärlden och författartillvaron. Spännande!
– Posted using BlogPress from my iPhone
