Igår kväll blev jag klar med baksidestexten till min roman. Den där korta, säljande texten som jag har skrivit hundra varianter av de senaste 18 månaderna. (Där kom en stor lögn av bara farten, jag har ju inte skrivit färdigt en enda, bara börjat och gett upp.)
Detta är standardövningen i varje författarhandbok, på varenda skrivarkurs:
”Beskriv temat i din berättelse med tre meningar.”
Lika svårt som:
”Skriv en kort baksidestext till din roman, som sammanfattar handlingen och lockar till läsning.”
I natt klockan halv två släckte jag lampan i båten efter att ha slagit två flugor i en smäll (klyscha som aldrig får smyga sig in i ett manus). Det blev en kort baksidestext vars två sista meningar beskriver bokens tema :
”Ett barn försvinner från sommarhuset på den lilla ön. Efter flera dygns fruktlöst sökande tror alla att hon har förirrat sig ner till havet och drunknat. Bara en handfull personer fortsätter att leta, eftersom de av olika anledningar är säkra på att hon lever. För alla handlar sökandet efter flickan också om att rädda sig själv. För en av dem innebär det att barnet måste offras. Vem hinner först, och vad blir priset för den som förlorar kapplöpningen?
Strömtagna är en roman om hur svek och lögner kan påverka en familjs liv i flera generationer, hur våld och förtryck från personer som levde för hundra år sedan kan styra tankar och handlingar hos den som lever idag. Det är också en roman om människans möjlighet att befria sig från sin historia och själv skapa sitt liv, och hur försoning och kärlek är möjlig ända till det sista andetaget.”
Bilden är tagen från min skrivplats i båten. Den ska hjälpa mig i vinter.

– Posted using BlogPress from my iPad