Äntligen sommar!
När höskörden är avklarad, då kan man börja njuta av sommaren.
Från och med nu är det bara jag som jobbar på LifeStone. All annan personal har gått på semester. Jag tänker ta det lugnt och bara göra det allra nödvändigaste. Ta mig tid att redigera min roman några timmar varje morgon, besegra ogräset i trädgården och njuta av barnbarn och båt.
Livet är så härligt just nu att det måste vara en parentes. Det gäller att ta vara på varje minut.
Omförtöjda på Lilla Kornö.
Bohus Malmön var fint och vackert men vi pallade inte för atmosfären i marinan två övernattningar. Vi blev mentalt påverkade av någonting. När klockan var 18 igår kväll och vi fortfarande var helt apatiska, sura och handlingsförlamade kastade vi loss och gick tvärs över fjorden med kurs mot Lilla Kornö. Så fort vi kommit ut på sjön släppte den konstiga stämningen och allt kändes bra igen. För många jättelika cruisers och lyxiga men obefolkade andelslägenheter? För mycket staket? För många storsvenskar och stornorskar på bryggorna? Kanske är vi inte tillräckligt härdade än mot alla hermeliner på sjön? I vissa hamnar är antalet skrytnissar med för mycket pengar helt klart större än i andra.
På Lilla Kornö fanns fortfarande lediga platser och där rådde en helt annan atmosfär i gästhamnen. Odd blev genast kompis med paret på den norska Hanse 32an som låg bredvid och en livlig diskussion om hundar, norska Sörlandet och båtlivet när barnen flyttat hemifrån tog fart.
”Tänk, när vi seglade med våra tre barn var vi fem personer i en Maxi 77” sa den norske mannen. ”Nu tycker vi att den här stora båten är lagom för oss två.” Vi kände igen oss. Det var nog det som var felet med Malmön. Vi kände inte igen oss.
På Lilla Kornö finns ingen affär, inget färskvatten på bryggorna och bara torrdass iland. Men när vi vaknade imorse bestämde vi ändå att stanna kvar här till imorgon också. Vi behövde en vilodag båda två.
Fast först flyttade vi över till norra sidan av hamnbassängen där det finns bojar och där vi får bättre lä för kulingen som ska komma ikväll.
Dessutom slapp vi brandövningen som pågick på hamnplan med Räddningstjänsten hela förmiddagen. Öns motorspruta testades och närvaro var obligatorisk för alla öbor. Jag räknade till 19 st inklusive barn.
– Posted using BlogPress from my iPad
Plötsligt händer det
Tio km är vääääldigt långt om man väljer Kuststigen runt Bohus Malmön upp och ner i alla gamla stenbrott. Halvvägs mitt ute i ingenting stod plötsligt en kylbox med kalla drickor. Tack okända Emelie för att du räddade mitt humör!
”Plötsligt händer det. Lägg pengarna i burken. Tack. Ha en bra dag. Emelie.”
Några km senare kom vi förbi en liten damm med röda näckrosor. Sällsynta, har jag för mig?
Nu sitter jag i båten med fötterna högt och vilar darrande vadmuskler. Odd fortsatte hela vägen runt, jag avbröt. Hoppas han slipper bära Sigge hela vägen .
– Posted using BlogPress from
my iPhone
Bohus Malmön
Vi styrde utomskärs från Skärhamn i fin vind, sommarvärme, lagom sjögång och blå himmel. Det känns fortfarande magiskt att ha en båt där man känner sig trygg ute vid Bonden även om vindprognosen säger 6-10 m/ sek. När jag var liten var just Bonden det värsta, yttersta tänkbara målet för en fisketur med snipan. Otänkbart för pappa att han skulle ta med något barn på den turen. Tänk om det skulle blåsa upp. Då fanns förstås varken Sjöräddningens väderapp eller gps.
Vi strök tätt förbi Måseskär i sydlig bris och när vi sneddade över Brofjordens angöring kom regnet. 25 sjömil blev det totalt.
Det positiva med det dåliga semestervädret är att det finns gott om plats i hamn även om man kommer sent. Vi spanade in en bra plats med boj och vinden i fören och genast dök det upp en hjälpsam norrman ur en jättelik Storebro för att ta emot förtampen.
”Tack!” sa vi. ”Bare göj” sa han.
Bohus Malmön väntar på att upptäckas. Jag har aldrig varit här, försöker trycka ner mina förutfattade meningar om ”den röda ön” längst ner i kölsvinet.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Skär hamn
Vi flög hit känns det som. Klockan fyra tappade vinden den värsta ilskan och vi kunde lämna Hyppeln och sträcka norrut för bara genuan. Efter att ha gungat över marstrandsfjorden miste vi lusten att utsätta oss för sjögången från öppet hav, och trixade och knixade den inre farleden till Skärhamn. Skulle vi få plats i gästhamnen såhär sent, efter kl 20? De Värsta Veckorna har inletts, de där fyra mitt i sommaren, men vädret gör att trafiken på sjön fortfarande är ganska gles.
Nästan allra innerst i hamnen fanns en ledig plats kvar åt oss. För en vecka sedan hade jag aldrig vågat ge mig in där, det är konstigt hur fort man blir tjockhudad. Inte bara av sina egna manövrar, lika mycket genom att titta på andra. I Skagen t ex Där var det vilda västern och rodeo för att få plats i gästhamnen. Mycket lärorikt att beskåda.
Gästhamnen i Skärhamn är lite som jag föreställer mig en campingplats. Båtarna ligger nära, nära, barn far runt i gummibåtar och man kan både lukta och höra vad grannen äter till middag och hur stämningen är ombord. Det tisslar och mumlar och fnissar under kapellen medan himlen över Skärhamn blir allt skärare.
– Posted using BlogPress from my iPhone
Inblåsta
Hyppeln i väntan på att vinden ska bedarra. Vädret är som det är, inget att göra åt eller förfasa sig över. Odd fördjupar sig i motorpyssel och gamla tyska manualer; det visar sig att räddningsflotten som ingick i köpet är ett under av finesser.
Själv skulle jag ju skriva, men har istället fastnat i en bok. ”Bara vanligt vatten” av Kajsa Ingemarsson. Den är svår att lägga ifrån sig av flera skäl. Jag gillade inte alls hennes senaste feelgoodroman ”Små citroner gula”, tyckte den var förutsägbar och tunn. Den här tidigare boken handlar om en succeförfattare, den låter läsaren kika in i förlagsvärlden och författartillvaron. Spännande!
– Posted using BlogPress from my iPhone
När horisonten når hela vägen runt
I söder ett containerfartyg med kurs mot Göteborg. I norr en segelbåt som försvinner längre och längre bort. Autopiloten surrar, rorkulten gnisslar, fockskotet knarrar på vinschen, vågorna brusar rytmiskt mot stäven när vi niger fram över Kattegatt med kurs mot Hyppeln.
Vi gick från Skagen kl 09 och enligt gpsen ska vi vara framme kl 15.
Odd tar en tupplur i förpiken, jag sitter på förarplatsen och tänker medan jag håller utkik. I huvudet trumlar tankar efter programmet Bokcirkeln som jag just hört på SRPlay. Jan Guillou, Carin Mannheimer, Åsa Linderborg diskuterade JC Oates ”Blonde”. En ren njutning att lyssna på deras analyser, som om man vore en katt i någons knä. Jag ska ge den boken en ny chans. Har försökt två gånger tidigare men gett upp. Det känns inte lika skämmigt längre nu när jag hört hur Åsa Linderborg gått fram med rödpennan över sidorna och klagat över ”ordmassorna”.
Programmet har gett mig nya idéer om varför mina romankaraktärer beter sig som det gör, och ovärderliga tips om hur man kan göra med metaforer.
Öppet hav öppnar sinnet. Åtminstone så länge det bara blåser 5-6 m/sek.
Och ikväll blir det makrill till middag.
Hyppeln är en ljuvlig överraskning längst ut i Göteborgs norra skärgård. Lite sliten, inga topptrimmade trädgårdar och skrytsamma sommarhus, men vackert, omtänksamt ordnat för gäster från sjön och promenadvänligt. Hoppas på fint morgonljus, för ikväll regnar det på den nyköpta webergrillen.
Makrillen var sagolik.
– Posted using BlogPress from my iPhone
