Hela helgen tillbringade jag i trance. (Ett annat ord för kurs i barnporträtt med skiktmålningsteknik.) Vi var det vanliga gänget samlade hemma hos Ewa Evers i hennes atelje i Bleket. Det var ett år sedan sist, och lika länge har mina påbörjade barnporträtt stått i stort sett orörda hemma.
I år tog jag inte med mig min systemkamera, bara mobilen, vilket resulterade i betydligt färre bilder än vanligt till Facebook. Inga alls på deltagarna till exempel.
Å andra sidan kunde jag koncentrera mig helt på det egna måleriet, vilket kändes skönt.
Upptäckt: Det är skönt att sluta med saker som man känner sig lite tvungen att göra. Pålagor som man lägger på sig själv för att vara duktig, snäll eller sparsam, välj det som passar. Lika skönt som att rensa ut saker man har sparat i källaren eller garderoben bara för att man är rädd att ångra sig om man kastar.
Ingen av de sju påbörjade målningar jag hade med mig blev klara. Men den här gången känner jag mig mer taggad än vanligt att fortsätta måla hemma. Jag har fått fler pusselbitar av Ewa, det känns inte lika svårt med tekniken.
Eller rättare sagt, hon har förklarat och visat tydligt och tålmodigt för femtioelfte gången. Den här gången tror jag att jag äntligen fattar. Kanske.
Dessutom har jag fått lite bättre kläm på färgerna, vilka man använder i olika stadier av målandet och hur de kan blandas. Ewa gjorde en pedagogisk demonstration med hjälp av sin palett. Kalla färger på ena sidan, varma på den andra. Röd rund plopp betyder transparenta kulörer, rött streck betyder halvtransparent.
Grunden i akryl, målad med svamp och med hjälp av schabloner. Koncentration på formen, ljus och skuggor, inga detaljer. Fyll hela ytan!
Oljemålningen kan börja. Tunna lasyrer i skikt på skikt som får torka emellan. Transparenta färger. Medium som får oljefärgen att torka snabbare. Fortfarande fokus på stora ytor, hur faller ljuset, var finns skuggan och hur ser formerna ut.
Kommentarer
JA! Du knuffade verkligen dig själv över en tröskel och gjorde ett dialektiskt språng.
Flyt på den vågen Katinka.
Jätteroligt att få vara med och se i ögonvrån.
KRAM <3
Åh, ett dialektiskt språng! Har jag aldrig gjort förut. Eller har jag? Måste googla…;-)
Kommenteringen är stängd.