Den här bilden skickade fotografen Tony Meyer när jag bad om ett foto att fantisera till. Det var inte lätt, en verklig utmaning. Nästan så jag började ångra mig och fundera på att lägga just den här bilden åt sidan. Men till sist blev det i alla fall en 12-meningar lång mininovell, nr 3 i raden av Drömbilder. Min förebild är de underbara historierna Golden Flax Tales som skrivs av Erin Morgenstern.
(Om du vill läsa de tidigare två mininovellerna så välj ”Drömbilden” i rullisten som finns under rubriken ”Sök efter inlägg” i spalten i högerkant.)
Det gåtfulla folket. (Drömbild #3)
Om det inte var min egen lilla unge skulle jag bli rädd för henne. Man kan ju tro att hon inte är normal. Hur kan hon ha blivit så olik sina syskon, vad har vi gjort för fel?
Man får hoppas på att det bara är en fas hon går igenom. En period som går över, ungefär som när nya tänder växer ut. Hon har vuxit mycket på längden nu några månader.
I hennes ålder hade jag redan flyttat hemifrån och träffat Ylva. Vi kanske mognade tidigare förr?
Ja ja, jag vet, det är andra tider nu, man kan inte jämföra med hur det var när vi växte upp.
Men varför måste hon spöka ut sig så att hon ser direkt farlig ut, och vad är meningen med att sluta äta kött?
Som om hon njuter av att skrämma och såra oss, som om att allt vi har försökt ge henne är värdelöst.
Om det inte var min egen lilla unge skulle hon göra bäst i att passa sig jävligt noga.