Min tävlingsnovell till ICA-Kuriren.
Lågvatten.
Vinnarnovellen i ICA-Kurirens tävling publicerades i förra veckans tidning. Det var längesedan jag blev så häpen. Novellen ”Glaskupan” handlar om ett par som flyttar in på ett äldreboende, och kvinnan i berättelsen blir så rasande svartsjuk på en granne som lägger an på hennes man, att hon blandar en stor snorloska i hennes drink. Ja, ni får läsa själva, det är bara att klicka på länken, jag säger inget mer.
Jag förstår att min novell inte hade skuggan av en chans, den är varken rolig eller absurd, vilket juryn anser om ”Glaskupan”. Det skulle vara intressant att läsa övriga pristagares bidrag, jag får hålla utkik i kommande ICA-Kurirer.
Så hur ska man tänka för att ha störst chans att komma på prispallen i en novelltävling? Reglerna som jag fick från en annan veckotidning, och som jag bloggat om i ”Konsten att skriva en veckotidningsnovell” gäller ju knappast i det här fallet. Eller? Ska man gå efter vilka som sitter i juryn och försöka lista ut deras smak?
Nej, jag är faktiskt inte ett dugg besviken, bara väldigt förvånad, som sagt. Och självförtroendet är lite tilltufsat, jag undrar om mina texter någonsin kommer att hitta några läsare. Tänk om min berättarröst är tantig, mossig och helt osäljbar?
Här nedan hade jag lagt ut min novell, men nu har jag skrivit om den lite och skickat in den till Ann Ljungbergs novelltävling istället, därför har jag tagit bort den från hemsidan tills vidare.
Kommentarer
Du är obekväm! :).
Jag tror att man kanske ”väljer bort” en text som den här därför att man inte vill att läsarna skall få dåligt samvete under sin i övrigt njutfulla läsning. Recept, bullbak, andras öden och lite romantik eller spänning – absolut. Men här belyser du ett samhällsproblem som många nog blundar för. Men inte nog med det : slutet blir en liten obehaglig fråga som hänger kvar i luften: och vad gör du själv åt det här? Käftsmäll, helt enkelt.
Det är vad jag tror, och det har knappast något med textens kvalitet att göra. Fel forum, helt enkelt.
Keep on writing!
J
Ha ha, tack snälla för den kommentaren, den köper jag! 🙂 Obekväm har jag ingenting emot att framstå som, och den här sortens ämnen är så otroligt mycket mer givande att skriva om än hjärtaochsmärta. Tycker i alla fall jag.
Ica-Kuriren är väl lite samma genre som veckotidning, tänker jag?
Sveriges största veckotidning.
Intressant att se att de tre första platserna kneps av män i den där tävlingen. Slump? Ett mönster?
Kanske värt att reflektera över. Min helt ovetenskapliga gissning är att fler kvinnor än män skriver rent generellt. Och att det är fler kvinnor som deltar i en tävling i en publikation som ICA-Kuriren.
Det tänkte jag inte på, Marie. Men din tanke gör mig helt klart ännu mer nyfiken på att läsa de andra vinnarnovellerna. Eftersom inlämningen är anonym måste det i vilket fall vara ett omedvetet favoriserande, om det nu finns något som kan kallas för ett manligt och ett kvinnligt sätt att skriva. Jag vet inte. Jag gillade inte alls gestaltningen av huvudkaraktären i vinnarnovellen, tyckte inte den var det misnta trovärdig men tänkte sen att det beror väl på att jag inte begriper det där med ”absurd”, 😉
Okej Katinka :).
För mig är veckotidning synonymt med skvallertidning, och ICA-kuriren ligger/låg, i mitt tycke, lite utanför den genren. Något slags bastard till dylikt och ”månadsmagasin” som Baka eller Hus&Bastu (eller vad de nu kan tänkas heta).
Jag tror det är lite orättvist att dra alla veckotidningar över en kam, Joanna. Men att inte oroa sina läsare är nog högt prioriterat, som du skriver. Förra årets vinnarnovell hette Nyckeln (om jag inte blandar ihop olika tävlingar) och den var verkligen både svart och absurd. Handlade om en kvinna som separerat från sin man och flyttat från deras hus. Men hon hade behållit nyckeln, och gick in på nätterna för att titta på sitt sovande ex. Hon sov i hundkojan. Inte ofta jag minns en novell så i detalj.
Kommenteringen är stängd.