Det flyter på. Dagarna består av skriva, läsa, äta, promenera, fundera.
Mycket båtsurfande blir det också. Jag följer förstås nyfunna bekanta Pekka och Barbro i ARC+ som nu har hunnit till Kap Verde. De ligger med sin lilla Laurin 32 nu på 17e plats av ca 50 båtar, de flesta medtävlare är runt 50 fot. Imponerande.
Har via ett marint forum hittat amerikanen som importerade LM32 till USA, och som är förklaringen till varför det seglar så många LM i de stora sjöarna Lake Michigan, Ontario m fl. (Michigansjön är 58000 km2 vilket kan jämföras med Vänerns 5000 km2). Jag fick hans telefonnr, och fick också veta att en god väns fru seglat ensam över Atlanten i en LM32 vid 80 års ålder. Han mailade en detaljerad beskrivning på de enda två justeringarna som gjordes på hennes båt; spygatter i sittbrunnen och förhöjd tröskel in till styrhytten.
Har jag sagt att Internet är fantastiskt?
För övrigt är vädret uselt sett ur semesterperspektiv och perfekt ur författarperspektiv. Blåsigt och mulet med solglimtar. Man kan ligga på min balkong utan att blåsa bort, men så fort jag släpat ut kuddar och badlakan går solen i moln igen 🙂 Det är mitt balkongräcke som syns i nederkant på bilden, och det är extremt lågvatten. Det skiljer ungefär 2 meter mellan hög- och lågvatten, det blir stora ytor när det är så långgrunt. Vid högvatten skvätter vågorna upp på strandpromenaden nedanför. 6 timmar ungefär är tidvattencykeln.