Långsamt leder längre bort.
Den här videon la Ola Magnell ut på fejan igår kväll. Isaac Bashevis Singer och Anthony Burgess, två författargiganter som aldrig har träffats tidigare, diskuterar språk, religion, kärlek och skapande. En föregångare till Babel, bara så oändligt mycket mer njutbar.
Skillnaden består främst i att de gamla legenderna visas stor respekt och får tala till punkt. Det uppstår ibland korta tystnader utan att programledaren Märit Andersson (syster till Ola Magnell) får panik. Vilket resulterar i ett magiskt samtal.
Jag har sett videon två gånger nu, och märker hur skadad jag är av dagens snuttifiering och stressade tempo i media. Jag blir rastlös, ibland otålig, vill spola fram. Inte för att det är ointressant, utan för att det inte går fort nog! Skrämmande.
Varför har vi vant oss vid att ersätta djup med tempo? Vem har bestämt det?
Mitt i programmet sa Isaac Bashevis Singer plötsligt några ord som passar perfekt som inledningscitat till min roman:
”Utan rötter är man ingen människa”
Jag delade Olas video på Facebook. Ingen har kommenterat. Det beror förstås på att den är 51 min lång och långsam, samt att båda författarna är döda. Det är synd om dom som missar den.
