Nu har jag snart varit här halva tiden. Det syns i lägenheten. Eller lägenheten, det låter så pretentiöst. Ett rum med toa/dusch och kokvrå är vad det är. I stort sett utan förvaringsutrymmen eller avlastningsytor. Plus en enorm balkong mot havet (och blåsten).

Idag är andra dagen utan en solglimt. Det är mycket bra för effektiviteten och jag har kommit längre än planerat, kommer att hinna med mer än jag trodde. Till exempel skissa på en marknadsplan för min bok.

Äntligen känner jag mig också helt frisk och har kommit igång med morgonlufsandet, 8 km direkt från sängen kl 7.15 utan att känna efter. Så fort jag kommer ner på stranden är det underbart. Bara enstaka motionärer som joggar i vattenlinjen, en och annan med väldigt udda motionsprogram som jag förstår att man helst vill vara ifred när man utövar. Till exempel en man som skuggboxas, otroligt aggressivt. En kvinna som dansar balett stående på samma fläck där vågorna slickar hennes bara fötter,vänd ut mot havet. Väldigt graciöst och vackert. Många sitter eller står för sig själva på stranden och gör Quigong eller yoga, helt bortkopplade från omgivningen.

Jag avundas att de är så ogenerade. Själv skulle jag nog inte kunna koppla bort känslan av att vara iakttagen, även om förnuftet säger att de som tittar på mig glömmer bort mig så fort de har passerat. Jag måste ha hörlurar på mig för att avskärma mig, fast det inte är någon musik i dem. Det är ingen idé, eftersom vågorna brusar så högt.

Idag har jag också gjort klart fotokalendrarna som ska bli julklappar till barnbarnen. Att ta med laptopen hit var ett lyckokast. Inte bara för att jag kan jobba i Scrivener. Dessutom kan jag sitta här och hantera det mesta av årets bildbank och beställa fotoklappar över nätet.

Nej, jag ska inte upprepa det där om att Internet är … ja ni vet.

Här kommer två ocensurerade bilder av min skrivarlya just nu. Bara köket fattas, men det är så litet så det fastnar knappt på bild.

När Odd kommer om två veckor ska jag ta bort min resväska från hans säng.

Den understa bilden tog jag i morse på min morgonrunda. Det är obeskrivligt vackert när de första solstrålarna når bergstopparna och de högsta husen. Klockan är ungefär 7.30, det är +18 – 20C  och man möter bara renhållningsarbetare och motionärer. Den vackra byggnaden till höger är konserthuset. Playan sträcker sig hela vägen dit, liksom den bilfria strandpromenaden. Jag bor ungefär i mitten av bilden.