Här sitter jag och försöker tänka som en psykopat
Nu återstår ”bara” de två svåra scener som jag har sparat till sist.
De som kräver att jag sätter mig in i hur det är att vara en äldre, hatisk, manlig psykopat.
Just nu känner jag mig faktiskt lite inspirerad, eftersom det sitter en liten gubbe på strandpromenaden nedanför min balkong och spelar Strangers in the night på panflöjt, med förinspelat komp ur en medhavd anläggning. Sedan två timmar ungefär. Han kommer varje dag och stannar tre timmar.
Han kan den nästan. Kompet låter åtminstone inte falskt.
Ja, jag vet vad jag har skrivit tidigare om gatumusikanter och tiggare. Den här farbrorn hamnar mittemellan. Han har 5 -6 låtar inspelade i sin kompmaskin. Sankta Lucia bland andra. Och Let it be me. Han stampar takten hela tiden och ser ut att njuta av musiken. Man kan bli psykotisk för mindre. Så egentligen borde jag väl vara tacksam mot honom som försätter mig i rätt stämning.
