Det finns ingen sämre lekfarmor än jag.
Odd kan sitta i timmar vid köksbordet och pilla med små bitar eller spela spel.
Jag är möjligen bra på att läsa högt. Bara jag slipper ligga på rygg för då somnar jag garanterat.
Det bästa jag vet är när var och en är försjunken i sitt, vid varsin sida av bordet. Eller när barnen vill delta i det jag håller på med. Trädgårdsarbete till exempel.
Därför kände jag ingen större entusiasm inför Leons förslag under barnvaktskvällen igår. Vi hade stängt av TV:n för att läsa, men allt jag hittade i hans bokhylla var för barnsligt.
”Vi skriver en själva”, föreslog han.
Jag tog sats och vi satte igång.
”Vad ska boken handla om?” undrade jag.
”Vi kan väl segla nånstans med båten.”
”Mm… men vart ska vi segla?”
”Till Afrika!” (Kanske inte så otippat eftersom pappa L och J befinner sig på bröllopsresa där sedan två veckor.)
Plötsligt hade vi jätteroligt ihop. Först hittade vi på texten tillsammans, jag skrev och sen illustrerade Leon en lång stund tyst och koncentrerat. (Under tiden kollade jag på facebook och surfade runt på paddan, jag erkänner.) När mamma K kom hem hade vi knappt hunnit klart med vår bok, fast klockan var långt förbi läggdags.
Såhär blev den när vi hade limmat ihop alla uppslagen:
Lägg märke till att det är farmor som styr! 🙂 Alla har små röda glashjärtan. Sigge simmar bredvid och Leon står bakom masten.