18 februari
Farmor är långsam
Fyra barn har jag stressat, jagat, väckt i gryningen för att de ska hinna till skolbussen, skyndat på i affären och hoppat över kvällssagan för att jag ska hinna med mitt. (Nåja, så långt gick det sällan).
Med 6-åriga barnbarnet njuter jag av att vi såsar oss igenom köpcentrat, väljer och vrakar och ber om råd på biblioteket, provar att gå baklänges på rullbandet upp från Hemköp.
Jag vägrar stressa en enda gång till med ett barn i handen.
Vad hade hänt om jag tänkt likadant när hans pappa var liten?
Förmodligen hade inte himlen trillat ner. Kanske hade han växt upp till en något mindre stressad pappa.
Ingenting försvinner, allt kommer tillbaka.
