Jag har återfått en skatt.
Amalia försvann genom luckan till vinden på sommarhuset, på jakt efter glömda skatter.
”Där finns bara sågspån,” sa jag. ”Men här står en papperskasse full med gamla brev”, sa hon.
Hela kassen var full av saker jag skrivit. Gamla brev, skoluppsatser, dikter, dagboksanteckningar och början till noveller. De tidigaste alstren är handskrivna i långa, långa rader på pappersark i A3-format. Senare börjar jag skriva på min lilla Facit, täta rader på båda sidor av papperet.
”Jag tror jag ska skriva en bok” är bland det första jag läser när jag börjar fördjupa mig i högen.
Här finns dagboksanteckningar från tonårstiden, från den första tiden efter skilsmässan, nedskrivna planer på att flytta till Haiti med Kerstin Cruickshank, svar från ambassaden i Port au Prince, ett avskedsbrev till mina föräldrar om jag skulle dö under en förestående flygresa (!), påbörjade brev som aldrig blev skickade till älskade personer. Styrbjörn Colliander, Gunnar Hagman.
Det känns lite som att återse en människa man har glömt. Mina tankar och drömmar finns i de där texterna. Alldeles för mycket att ta in på en gång, det får gås igenom lite i taget.
Jag undrar hur de hamnade i papperskassen uppe på vinden?
Den här dikten skrev jag nog i tjugoårsåldern, kanske tidigare. Innan jag hade tillgång till Tippex. Inspirationen från Karin Boye går inte att ta miste på. Övernaturliga element och melodram fanns alltså i mitt huvud redan då. 😉
38/365 foton 2014. Tema: Uttryck.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.