De senaste halvåret har jag arbetat betydligt mindre på LifeStone än normalt, knappt halvtid.  Först skulle jag prioritera manuset och redigeringen. Nu prioriterar jag båten, för att vi ska komma iväg som planerat 1 maj. Varje morgon kör jag till varvet och gör ett förmiddagspass. Både romanen och resan till Medelhavet är drömmar på väg att bli verklighet och jag påminner ofta mig själv om hur tacksam jag måste vara  – och är!

Men jag inser också allt tydligare att man inte kan få allt, inte göra allt, hur gärna man än vill. Jag måste släppa taget om något, inte bara lägga till mer och mer. Det hjälper inte att gå ner i arbetstid, dygnet blir inte längre för det. Egentligen har jag inte tid att arbeta.

Vad offrar jag då?

Fotograferandet. Det känns riktigt tråkigt att inte hinna med kameran som förut. Fotoutmaningen 365 bilder 2014 har jag bestämt mig för att lämna. Fotosöndag som jag deltog i varenda vecka i två år är nu vilande. Mitt Flick-konto har gått i ide.

Yogan. Det tar faktiskt för lång tid på morgonen, och på kvällen orkar jag inte.

Mamma. Jag har ständigt dåligt samvete för att jag inte hälsar på henne oftare.

Barnbarnen. Nej, jag offrar dem inte, såklart. Men jag skulle vilja umgås mycket mer med dem.

Trädgården. Den hade jag bestämt mig för att strunta helt i. Men så hittade jag mig själv på knä framför rabatterna i alla fall. Det är meditativt att rensa ogräs. Jag blir lugn och nollställd inombords.

Ukulelen. Till den finns det alltid en stund över. Precis som med bloggen. Det är sånt jag kan göra på små stunder inimellan när jag får lust.