Nu får jag prata i radio också!
Imorgon kan vi fira att jag klarade provet för att få använda båtens VHF-radio. (Inte idag, fira betyder vin och det går inte en vanlig torsdagskväll.) Tjoho! Nu tror jag inte att jag tänker skaffa fler stämplar i min intygsbok.
Där finns nu: Förarintyg, Kustskepparintyg, Intyg om mörkernavigering, Manöverintyg, Kanalintyg och VHF/SRC-certifikat.
Odd har hela våren gått kursen för Utsjöskeppare, men den verkar så utmattande svår med alla beräkningar av tidvatten och ström, så den väljer jag bort.
Hetsen inför avresan trappas långsamt upp. Listor skrivs. Lära Sigge kissa och bajsa ombord är en viktig punkt. Ibland kommer vi att vara på sjön mer än tolv timmar i sträck, så länge mår han inte bra av att hålla sig. Därför har vi skaffat en bit plastgräsmatta som får bli hans båttoalett. Bara att släpa efter båten ett tag när han har använt den. Varje morgon går vi först till mattan som ligger på hans favoritställe för första morgonskvätten. (Mattan ska delas i hälften när han har vant sig vid den.)
”Meh – jag kan inte när du tittar!”
