Solen och värmen har på ett par dagar svept in alla anorektiska trädskelett i genomskinlig, grön tyll och björkarnas hängen svänger med svansarna. Ellem ligger förtöjd långsides nere vid Svarteskär dit vi tar oss på ett par minuter, vilket är mer praktiskt just nu än att använda vår vanliga plats borta på Ängön. Det är mycket som ska lastas, tunga saker som kylskåp, batterier och kätting.

Väderleksutsikterna för nästa vecka ser plötsligt bättre ut. Norrmännen och danskarna har bästa väderprognoserna. Ända fram till söndag är det vänliga vindar och sol. Nästan lite för lite vind. 8 – 10 m/sek nordligt vill vi ha. Två gånger om dagen kollar jag femdygnsutsikterna för Göteborg, Varberg och Anholt. De ändrar sig lite varje gång.

Planerna har ändrats, nu siktar vi på Långedrag till torsdag kväll, istället för Öckerö.  Odd har mumlat om att vi kanske inte kommer att hinna iväg på torsdag, han behöver konstruera en box i aktern till den nyköpta blyade ankarlinan. Men då förvandlas jag till en oresonlig treåring.  Alternativet att vi inte kommer iväg som planerat går inte ens att diskutera. ”Då får du snickra ihop den i Långedrag!” fräser jag och dänger ilsket igen diskmaskinsluckan varpå ett fint glas går i tusen bitar och jag blir ännu argare på honom.

Imorgon är det examination i utsjöskepparkursen, han har läst och räknat till sent på nätterna de senaste veckorna. Jag tänker orättvisa tankar om att det är den där förbaskade kursens fel om han inte hinner klart i tid. Tidvatten, ska det vara så nödvändigt att hålla på och räkna på det när det finns appar?

Idag har han byggt dataskåp hela dagen, medan jag har organiserat förvaring av saker, bytt gummilister runt en lucka och monterat den nya förarstolen.  Dessutom har vi övat med Sigge och hundkärran. Klok som han är insåg han direkt att det är lika bra att gilla läget.