Där satt hon, mitt 13-åriga barnbarn, med sitt jättelika instrument (kontrabas)på scenen i Göteborgs konserthus. Och spelade tillsammans med  Alexander Rybak (den norske violinisten som vann Eurovision Song Contest med Fairytale).  Inte bara hon förstås, på slutet var det 200 spelande barn och ungdomar från musikskolor i Göteborg på scenen. En helt makalös föreställning, en sån som får kroppen att sväva och hjärtat att svälla. Vilken otroligt skicklig musiker, vilken inspiratör! I två dagar hade han drillat stråkeleverna från Göteborgs olika skolor, och det märktes verkligen hur roligt – och jobbigt – det måste ha varit.

Salongen var fullsatt. Där satt föräldrar och mor- och farföräldrar och alla tänkte säkert om just sin unge: Tänk att hon är så duktig att hon får spela med Aleksander Rybak.

Efteråt fick Salma en stor bukett rosor av underbara Annika, den enda som tänkt på att man såklart måste ge henne blommor. Hennes första konsertbukett? Sen gick vi allihop på Evas Paley och åt kladdkaka med vispgrädde eller lyxräkmacka.

Och idag har jag nästan inte tänkt på förlagseländet alls. Imorgon ska jag blogga om det.

Hur svårt kan det vara att montera lite bokstäver i aktern på båten?

Skitsvårt visar det sig. Fast jag fick en detaljerad instruktion av Lars-Eric på Reklamtjänst i Henån. En flerstegsraket där det ingick T-röd, upptejpning, ta bort skyddspapper, vattenspruta bärfilmen, applicera med plastskiva, vänta, dra loss.

Det sket sig i momentet ”vänta”. Flatön var inga problem, raka och fina bokstäver, Futura. Innan jag drog loss bärfilmen på styrbordssidan gick jag iväg till utedasset, tittade en stund på hur några av jacobsönerna slet med finputsningen av en stor träbåt, kollade senaste inläggen i Facebook. Det tog tjugo minuter. När jag kom tillbaka till båten drog jag av bärfilmen, gick tre meter ifrån och kände mig mallig. Jättesnyggt. Sen tog jag itu med Ellem på samma sida. Specialdesignat typsnitt i skrivstil. Alla bokstäverna hänger ihop och det är inte rakt någonstans.

Eftersom det gått så bra med Flatön tyckte jag att jag kunde snabba på lite. Det slutade med att hela texten lossnade från båtsidan och när jag äntligen fått den på plats igen hade plasten töjt sig i bokstävernas öglor. Jag blev tvungen att klippa här och där. Det syns om man tittar noga längst ner i öglan på det första ”l”et.

Om det blir samma strul på baborssidan var det inte mitt fel, tänkte jag. Då får vi byta typsnitt. Men för säkerhets skull väntade jag tjugo minuter den här gången innan bärfilmen avlägsnades från Ellem. Simsalabim, perfekt!

Det sista jag gjorde innan lunch var att riva bort Ellem från styrbordssidan och beställa en ny dekal.  Det kostar att ligga på topp, som Odd brukar säga. Nästan fyra timmar tog det. Men nu kan jag.

51/365 foton 2014. Tema: Övning