Ur loggboken (Odd):” Inblåsta i Marstal. 10 – 14 SW. F.m. mycket regn. Kyligt. Fint besök på Sjöfartsmuseet.”

Vi valde bort att ta det där väderfönstret och sticka iväg över Östersjön redan på lördagen. Kände plötsligt motvilja mot att skynda härifrån. Vad var svaret på frågan: Varför har vi så bråttom från fascinerande Marstal? Stress och prestation av gammal vana, hinna så långt som möjligt, så fort som möjligt?

Lördagen var min födelsedag dessutom. Vi plockade fram cyklarna istället, och invigde Sigges släpkärra. Cyklade nästan 1,5 mil fram och tillbaka till Aerököbing, på en cykelled som hette Östersöleden. En av mina mest minnesvärda födelsedagar, fast det regnade och jag cyklade omkull. Raps och syrener doftade och ejderungarna flydde pipande ut från strandbrynet när vi kom susande.

Idag har vi lagt ett par timmar på Marstals sjöfartsmuseum och sett kanske en fjärdedel av allt intressant som finns där.  Marstal har massor gemensamt med Fiskebäckskil och för min del innebar besöket användbar research.

Imorgon ska jag sitta på biblioteket och skriva. Det verkar dröja ända till onsdag innan vi kan hoppas på en dräglig översegling till Tyskland. Våra grannar vid bryggan kom från Kiel igår och hade haft en besvärlig segling. Inte så mycket för vindens skull som för vågorna. Just nu regnar det iskalla småspik och hela båten skakar och gungar i vindbyarna. Som gjort för att sitta i soffan och träna ukulele medan Odd läser Göran Schildt. 🙂