Den 17 maj på kvällen var jag ganska säker på att Nordsjön får vänta på mig. Det blåste kallt och argsint, kvällspromenaden ut på husbilsparkeringen med fri utsikt mot det stora havet ingav absolut ingen lust att ge sig ut dit. Tvärtom. Backa bandet. Kielkanalen är min melodi.

Men så kom jag att tänka på Linda Lindenau, hon som skrivit boken ”Ta rodret, kvinna!” och som jag lyssnade till på en av Stina Janssons seglarmingel i Göteborg. Linda är en s k vanlig kvinna som bestämde sig för att inte låta rädslan styra sitt liv, och som gör en massa spännande saker trots att hon hela tiden måste kämpa mot sina katastroftankar. (Läs hennes blogg, du får googla själv det är så omständligt att länka just nu.)

Jag tänkte: Vi har en säker båt, väderutsikterna är bra, vi är väl förberedda. Det värsta som kan hända är att det blir väldigt jobbigt och obehagligt. Sen tänkte jag: Och man kan faktiskt alltid vända. I nästa stund kom jag på att det kan man inte alls, inte med en hel flod tidvatten i häcken.

Jag bestämde mig i alla fall för att tänka positivt. Och vi vaknade till en strålande morgon helt utan vind. Gled ut i Elbes famn klockan sex och vaggade iväg som en barkbåt i en fors. Kokade gröt på vägen ut, tog snart av oss fleecetröjor och mössor och turades om att styra och slösola i sittbrunnen. Det kom lite lagom vind, fem meter per sekund från rätt håll, och vi hissade genuan. En tumlare och en säl syntes i kölvattnet. Massor av havsmonster i stål passerade eller låg och väntade i stora flockar, vi räknade till över 20 på ett ställe, men vi höll oss utom räckhåll.

På hela dagen idag har jag inte varit rädd en enda sekund, vi har haft stenkoll på allt: ström, kurs, navigation, mötande. Att hitta in från havet till Nordeney var den värsta utmaningen, det skulle jag inte vilja göra om i sämre väder. Fyra meter vatten under kölen mellan sandrevlarna och fyra knops motström innan hamninloppet. Men ikväll, efter 73 sjömil, tolv timmar och solsvedda kinder, är jag kompis med Nordsjön.

– Posted using BlogPress from my Ipad

Vi som trodde Nordeney var ett litet mysigt fiskeläge…