Inte så dramatiskt som rubriken antyder. Jag är bara lite yrkesskadad efter ett helt liv med oneliners. När vi lämnat den lilla hamnen Lunegat och låg inne i en sluss märkte jag plötsligt att bogpropellern inte tog. Om du undrar vad en bogpropeller är så talar det till din fördel, du hör inte till båtayatollornas inre krets. Där är bogpropellrar bara för veklingar. Med hjälp av den kan man nämligen fuska sig till fina och precisa manövrer med båten. Bogpropellern sitter under fören, och kan putta fören i sidled åt valfritt håll. Ovärderligt vid tilläggning och när man behöver ligga helt still och vänta till exempel på en broöppning.

Att fortsätta en längre sträcka utan den var otänkbart. I värsta fall skulle vi behöva hitta ett varv som kunde lyfta upp båten. Dyrt och tidskrävande. I bästa fall var det bara något som fastnat i propellern och orsakat att en brytpinne, en sorts säkring i propellermotorn, hade gått av. Vi fortsatte till närmaste stad Dokkum som låg bara en timme bort, hittade en otroligt fin förtöjningsplats under en kvarn där vi körde stadigt fast i gyttjan. Odd försvann ner i källaren under förpiken och jag flydde ut på stan. Det går inte att vara i närheten när han Reparerar.

När jag kom tillbaka  var bogpropellern lagad.

Nu ska jag vädra mina fördomsfulla tankar om Holland som jag kommit fram till efter att ha flanerat i Dokkum några timmar och iakttagit.

Holländare är glada, sociala och konstnärliga. Alla talar engelska och gillar ABBA. De pyntar sina hus och trädgårdar som om de deltog i en utställning, vilket de kanske i själva verket gör. Fönstren i alla hus är stylade som skyltfönster eller en teaterscen, med stora, iögonfallande installationer av blommor och vackra ting, och man förstår att det är meningen att man ska glo rakt in i deras liv. Holländare älskar djur, alla har hund och helst ska man ha mer än en.

Alla holländare cyklar, bilarna får passa sig och hålla sig på sin kant, och man ser nästan inga stora bilar. Även de som ser dyra ut är små. Det är helt ofarligt att cykla här och därför använder ingen enda hjälm. Mammorna cyklar glatt mitt i trafiken med ett barn på styret och ett barn baktill och ett barn bredvid. Samt hunden i en liten vagn på släp.

Holländare älskar båtar och har aldrig hjärta att ta farväl av en båt som de har delat livet med. Den får ligga kvar vid kanalkanten utanför huset tills det växer upp träd genom durken och vassen vajar runt styrhytten.

Holländare har förstått det här med att ”de ska va gott å leva”. Därför stänger alla affärer klockan 18.00 och sen är det tomt på gatorna i den lilla staden Dokkum men fullt av barn som badar i kanalen. Broarna slutar öppna och stänga redan klockan fyra. SPAR och Supermarket och glasskiosker och tobaksaffärer stänger … ja, det går inte att köpa ett vykort ens efter klockan sex. Kanske på macken, jag gick aldrig dit.

Jag tror jag skulle kunna leva här. Det är helt andra vibbar än i Danmark och Tyskland. Går inte att förklara men går heller inte att förneka. Se här utsikten från båten ut just nu.