22 maj. Natthamn Wergea.

Snart har vi varit ute halva tiden. Jag visste att det skulle gå fort, men inte så fort. Idag har vi passerat mer än tio broar. Alla måste anropas på VHF, en del vill ha broavgift innan man släpps igenom. Då sticker brovakten ut ett långt metspö där det dinglar en holländsk träsko i ett snöre, och så lägger man pengarna i den. Två euro per bro ungefär. Någon växel hinns inte med, så det går åt rätt mycket mynt. Här stannade vi för att växla pengar och handla lite.

Nu ligger vi för natten i Wergea. Grodorna kväker, änderna med sina ungar har ätit upp vårt gamla frukostbröd och försvunnit in i vassdjungeln, koltrastarna har tystnat. Himlen är målad av en av de gamla mästarna. Det luktar så starkt lantbruk att jag undrar om det kommer att sitta kvar i kläderna. Vi är en av två gästbåtar längs kajen i byn. Vi kom inte ända in utan körde fast i leran en meter ut. Tur att vi har med oss plankan i ek från Ängön. 🙂  För en stund sedan kom en tant med en goodiebag från kommunen, fylld med broschyrer, småkakor, lakritskarameller och rabattkuponger hos bagaren och slaktaren med flera.

Imorgon ska vi försöka hinna till Lemmer. Sedan väntar sista seglingen i IJselmeer innan avmastning.

Om jag inte hade skrivit det här blogginlägget om Wergea hade den här dagen snart varit helt bortglömd. Det är märkligt. Varje minut är ju full av nya synintryck, lukter och ljud. Var lagras allting? Inte i mitt medvetna minne i alla fall.