Tjugosju sjömil i krypfart genom holländska kanaler. Det är inte tråkigt en enda minut, kanske för att allt är nytt och väldigt annorlunda mot vårt båtliv hittills. När vi kom till sista stora bron innan IJselmeer  svarade ingen på VHF-anrop. Efter en lång stund körde en stor  båt från Rijkswaterstaat upp bredvid oss och berättade att bron var avstängd. Vi måste ta en stor omväg. Tur att vår Ellem bara har 1,50 m djupgående, annars hade vi fått vända. Nu smög vi oss sakta fram på smala vattenstigar mellan täta vassruggar och hoppades att ekolodet visade lite fel. Inget sjökort hade vi heller när vi blev tvungna att lämna Den ståendemastrouten som alltså blev en återvändsgränd på slutet. Men vi kom ju rätt till slut i alla fall. Och i takt med att svårigheterna övervinns blir vi (mest jag) modigare. Idag har vi till exempel slussat ihop med en gigantisk pråm, en scen som jag har spelat upp för mitt inre många gånger med olika fruktansvärda situationer. Men det gick hur lugnt och fint som helst.

Det luktar lagård precis överallt. Jag gillar den doften, så jag klagar inte. Men det är konstigt att det kan lukta ko mitt ute på en stor sjö, och mitt inne i en stor stad som Lemmer där vi ligger nu.

Vi ligger mitt inne i stadskärnan, i en kanal som skär rakt genom centrum med en liten öppningsbar bro i varje ända. Klockspelet I kyrkan levererar en lång melodi varje hel timme, men bara till klockan nio som tur är. Runt omkring oss svallar ett intensivt sorlande, skrattande och klirrande, på kajerna går uteserveringarna ända ner till vattnet.

När vi kom in vid sextiden fanns en sista plats ledig inne vid en kaj. När jag var nästan färdig med tilläggningen och bara skulle backa några meter pekade någon på båten bakom varnande upp mot himlen. En stor lind lutade sin krona ut över vattnet. Övervantet rev med sig några blad ner på däck, men inget gick sönder. I sådana lägen drabbas jag fortfarande av lätt panik och gör saker för fort. För mycket gas, för häftiga svängar. Odd hinner inte tänka ut några goda råd. Det hade varit bättre att ligga blick stilla och tänka i det här läget. Nästa gång!