Cykeltur runt Urk, punktering efter 6 km, räddad av hjälpsam chef på Wärtsilä, härligt bad i Ijselmeer, kort segling i ingen vind till Lelystadt, Skriver mer en annan dag, taskigt Internet.

Dekorationer, överallt dekorationer. Vad skulle jag vilja ha på min grindstolpe?

Cykling på vallen som håller Ijselmeer utanför och som gett Holland bördig jordbruksmark på gammal sjöbotten. VIlken byggnadsverk!

Jag känner igen mig direkt. Först tror jag att det beror på likheten med Fiskebäckskil, eller Mollösund, eller Smögen. De låga husen som trängs för att skydda varandra från vinden, upptrampade  genvägar som sniker självklart tätt förbi husknutar och rakt genom trädgårdar  för att det är snabbaste vägen ner till båten. Butikerna med krimskrams och snabbmat och lokal keramik.

Urk vid IJselmeer är ett gammal fiskeläge där kampen för livet blivit en krydda i en pittoresk kuliss för söndagsseglare på jakt efter någonting annorlunda. Sådana som vi. Fast det är långt till högsäsong finns inte en ledig plats i gästhamnen. De flesta är helglediga holländare eller tyskar.

Jag går omkring med kameran och känner mig obekväm, som en betalande inkräktare. Överallt  fantastiska motiv. Hus och gamla fiskebåtar, ett begravningståg med bara män klädda i svarta folkdräkter i procession från kyrkan. Jag följer efter dem till ett torg med ett minnesmärke. Torget är packat med folk, många av kvinnorna har långa svarta klänningar, männen och barnen är också speciellt klädda. Massor av kransar och blommor. Någon håller tal. Jag förstår att det handlar om en man och familjeförsörjare som drunknat under fiske.

Det är någonting särskilt med Urk, som gör att samhället  påminner mig mer om det självständiga, okuvade Marstal än om det våldtagna Smögen. Det märks på människorna. Redan hamnkaptenen utmärkte sig. När jag läser i broschyren han lämnade över förstår jag vad det är jag känner igen. Ön. Urk var ett fiskesamhälle på en ö i havet i tusen år, innan vallen byggdes, vattnet sjönk undan och Urk blev en del av fastlandet.

Vi får en HallbergRassy utanpå oss, paret ombord är tyska långseglare som talar bra engelska och är väldigt trevliga. De blir väldigt upprymda när vi berättar att vi bor nära Ellös, nära varvet där deras båt är byggd. Det tar bara en kort stund innan de känns som våra vänner, vi bjuder hem dem till oss när de kommer på Öppna varv i sommar.

Äntligen har vi fått instruktioner från Garmin som gör att AIS- målen syns i plottern utan att VHF-n lägger av.