Efter en långsam resa i pråmkaravan på Julianakanalen hann vi precis in genom den lilla slussen till Maastrichts gamla hamn, Oude Bassin, innan den stängde för dagen. Vi ligger förtöjda ett kvarter från Markt där det idag är onsdagsmarknad, två kvarter från stadens hjärta. Det märks att säsongen inte börjat än, det är tomt i hamnen och få gäster vid restaurangborden. Dessutom regnar det. Idag tar vi det lugnt. Ikväll äter vi middag på stadens berömda torg med vackra kyrkor från medeltiden. Jag gick dit idag på eftermiddagen men blev alldeles matt av all kommers och alla människor. Börjar jag bli folkskygg? Jag behövde köpa en ny kortärmad blus och var inne i åtta olika butiker utan att hitta någon under 79 Euro. De kullerstensbelagda gatorna är vackra och bilfria men gatulivet är som Göteborgskalaset. En vanlig onsdag.

Någon undrade om vi inte tröttnar på varann när vi är så mycket tillsammans, Odd och jag. På varann tröttnar vi inte.  Däremot har båda stort behov av ensamtid. Det löser sig självt genom att Odd går på långa promenader med Sigge när jag skriver eller läser, och jag går på ensamma promenader utan Sigge när han skruvar och installerar eller skriver sina rapporter. Efter trettioåtta år tillsammans kan man vara sur och tvär ibland utan att behöva förklara sig, och utan att den andre tar det som en personlig förolämpning. Det är skönt.

Igår passerade vi vår 14e sluss, och kände att vi har fått lite rutin åtminstone på den här sortens slussar. De sista hade flytande pollare så att man slipper flytta linorna på vägen upp. Å andra sidan gick vi tillsammans med stora pråmar som gör starka strömvirvlar inne i slussen.

Det svåra med att slussa i stora slussar är att förtöja, eftersom vattnet är så oroligt, pråmarna ligger ofta med propellern igång. Fästpunkterna i slussväggen sitter för långt isär för vår 10-metersbåt och ibland sitter de flytande pollarna några meter upp. Nu har vi hittat en rutin där Odd säkrar fören först med en löpande lina som går till skotvinschen i sittbrunnen. Gudskelov för bogpropellern! Sen backar jag ner till pollaren för aktertampen. Sitter den högt upp får Odd lägga runt tampen med hjälp av båtshaken.  Sen gäller bara att hålla båten tätt, tätt intill slussväggen medan vi stiger och särskilt när pråmen framför ger sig iväg ut, det är nästan det värsta momentet, pråmpropellern skapar värsta malströmmen i slussbassängen.

Lite senare, uppe vid kanten.