Efter fjorton slussar. Julianakanal 3 juni.
Igår passerade vi vår 14e sluss, och kände att vi har fått lite rutin åtminstone på den här sortens slussar. De sista hade flytande pollare så att man slipper flytta linorna på vägen upp. Å andra sidan gick vi tillsammans med stora pråmar som gör starka strömvirvlar inne i slussen.
Det svåra med att slussa i stora slussar är att förtöja, eftersom vattnet är så oroligt, pråmarna ligger ofta med propellern igång. Fästpunkterna i slussväggen sitter för långt isär för vår 10-metersbåt och ibland sitter de flytande pollarna några meter upp. Nu har vi hittat en rutin där Odd säkrar fören först med en löpande lina som går till skotvinschen i sittbrunnen. Gudskelov för bogpropellern! Sen backar jag ner till pollaren för aktertampen. Sitter den högt upp får Odd lägga runt tampen med hjälp av båtshaken. Sen gäller bara att hålla båten tätt, tätt intill slussväggen medan vi stiger och särskilt när pråmen framför ger sig iväg ut, det är nästan det värsta momentet, pråmpropellern skapar värsta malströmmen i slussbassängen.
Lite senare, uppe vid kanten.
Kommentarer
Inga kommentarer än
Kommenteringen är stängd.