Frankrike! Vireux-Vallerand 8 juni. Pingstdagen.

Belgien upptäckte oss inte. Eller struntade i oss. All min oro över att vi glömde klarera in var onödig, historierna vi hört om dryga böter och arga gränspoliser var förmodligen överdrivna. Att oroa sig i förväg är alltid att förstöra nuet, jag måste verkligen komma ihåg det. Det är inget fel att förbereda sig för eventuella problem, men att oroa sig är helt meningslöst. Så mycket tid och energi jag har slösat bort i mitt liv på att ängslas för saker som inte har inträffat. Aldrig mer ska jag!
Frankrike tog emot oss i Givet med två rara slussvakter som förstod allt jag sa och pratade långsamt. Vi fick gå upp till kontoret med båtens registreringsbevis och visa vår Vignette, biljetten som ger oss rätt att åka på kanalerna i ett år. Vår båt fanns redan uppe på deras dataskärm, de kollade bara att våra papper stämde med deras uppgifter. Vignetten kostade ca 230 Euro, vi köpte den på nätet i Anseremmes och skrev ut den på vår medhavda trådlösa skrivare. Internet är fantastiskt!
Vi fick en fjärrkontroll och en snabblektion för att själva kunna sköta slussarna, en stor del av slussnätet i de mindre kanalerna är automatiserat. Fjärrkontrollen ska vi behålla så länge vi är kvar här.

Sen rivstartade äventyret Fankrike med tunneln i Ham. Tio meter bred, drygt tre meter hög, över femhundra meter lång och ingen belysning… Den gick utan problem, och följdes av den första automatslussen. Vi hann dit fem minuter före sex och stängningstid. Pekade mot en blå skylt trehundra meter före slussen och tryckte på vår fjärrkontroll. En gul lampa började blinka, signalerna tändes vid slussen och snart öppnades slussporten och vi fick grönt ljus. Inne i slussen förtöjde vi i vår egen takt, och när vi var klara flyttade vi ett blått reglage i slussväggen, varpå portarna stängdes och vattnet började fyllas på. När nivån var uppe i rätt höjd öppnades utporten. Lätt som en plätt!
Nu ligger vi vid kajen i den lilla orten Vireux-Vallerand. Dagens tropiska värme har byggt upp ett åskväder som blixtrar och regnar i bergen runt floden, svalkan och doften av våt grönska sveper undan kvalmet och värmen ombord. Det är riktigt skönt, synd bara om Sigge som tror att åska är hemskt farligt.

– Posted using BlogPress from my iPad