4 augusti, Kategori: Författarblogg

Ner som en pannkaka och upp som en sol.

Plötsligt händer det, som det står i reklamen för Trisslotter. En alldeles vanlig, lite småtrist måndag när jag kollar min mail efter jobbet. Där finns en spännande avsändare i Inkorgen, ett namn jag känner igen. Ett stort förlag som har refuserat mitt manus, men som skrev många vänliga och uppmuntrande saker i sitt refuseringsmail. Nu vill de skicka ett nytt, bearbetat manus till en ny redaktör för läsning. Åh vad det är härligt att bli sådär glad! Fast det är en eländig 2-dag med bara Keso Light och Keldasoppa kan jag inte sluta le.

Jag kastade mig direkt över de två tjocka manuspärmarna igen. Hur jag ska hinna genomföra allt jag har markerat med överstrykningspenna, skrivit i marginalen och i en anteckningsbok vid sidan om, det vete gudarna. Två veckor har jag på mig innan det nya manuset ska skickas iväg. Sen måste jag vänta, flera månader säkert. Och kanske få nej igen. Men då tänker jag på Tomas Bannerhed, Augustprisvinnaren som filade på sin debutbok i tio år. Så länge det är roligt att skriva om, och så länge det blir bättre, fortsätter jag.

Annars befinner jag mig i en svacka av akut svagt självförtroende. Tack vare boken ”Till sanningens lov av Torgny Lindgren.  Jag avskydde radioföljetongen ”Pölsan”  för några år sedan av samme författare och har aldrig brytt mig om Torgny Lindgren efter det. Ändå hade jag den här boken i bokhyllan. Hur den kommit dit vet jag inte. I förrgår ramlade den helt enkelt ut från sin plats och ner på golvet, och för att bestämma om den skulle hamna i loppishögen eller inte slog jag upp en sida på måfå. Och fastnade som en fluga på en sån där brun klisterremsa. Vilket språk. Vilka karaktärer. Det går inte att beskriva. Det är som när man blir sittande framför VM i konståkning, man begriper inte hur det är möjligt att göra det dom gör, man kan inte slita sig innan det är slut. Sen googlade jag bakgrunden till romanen, vilket gjorde det hela ännu värre. Schopenhauer – vem var det? Och hur kan jag, som inte ens har den elementära allmänbildningen, inbilla mig att jag kan skriva en bok?

Så kändes det innan det där mailet kom.

I rena glädjefnattet åkte jag till Göksäter och köpte tyg till nya gardiner i båten. Svensk design med dalahästar och kurbits. Bild kommer senare, när Helena i Kungsviken har sytt färdigt. Nej, jag kan inte sy heller. Inte ens det.

Den här fina jullen puttrade förbi i Malö strömmar i lördags kväll när jag väntade på färjan. Synd bara att ljudet av tändkulemotorns trygga dunk-dunk-dunk inte fastnade på bilden.

julle

Och i söndags firade vi Leahs ettårsdag.

ettåring

videoLeah

Kommentarer

  1. Kommentar av Annika Estassy den 5 augusti, 2014 kl 07:30

    Hurra! Helt rätt, fortsätt att slipa på din lilla diamant tills den gnistrar som en stjärnklar augustihimmel. Och så lite revanschlust på det. 🙂

  2. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 5 augusti, 2014 kl 11:42

    Revanschlust sa Bull. Just det, sa Bill. 🙂

  3. Kommentar av Charlotte C den 5 augusti, 2014 kl 08:20

    Yeay, vad kul med positiva mail från förlag! Jag fick också ett idag, fick mig att hoppa upp och ner i skrivbordsstolen! 🙂

  4. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 6 augusti, 2014 kl 10:18

    Heja dig! 🙂

  5. Kommentar av Eva Pira den 5 augusti, 2014 kl 08:50

    Har precis sett konstutställning på Mjällby konstmuseum, Agnes Cleve. Bilderna var fantastiskt fina. Spännande att se hur olika mäns och kvinnors skapandevillkor ser ut. Hon hade ett förhållande med sin lärare på Valand, Carl Wilhemson. Men valde bort älskare och advokatmake för att resa ut i världen och förkovra sig med yngre konstnärsman. När barnen behövde sitt och för att få lugn att skapa vistades hon på torpet Hurdan, Källviken, Dragsmark. Där hon vistades fram till sin död -51 (74 år gammal) i långa perioder. Under världskrigsperioderna var man självförsörjande. Lugnet kommer starx till Flatön. De stackars semesterdagarna räcker inte så länge. Snart vänder sommargästerna hemåt. Då får du tid att fundera över lektörernas rekommendationer och se om de tillför din historia något. Annars har du säkert egna tankar när du tar upp din bok igen vad som kan tillföra handlingen något ytterligare som kanske faller nästa lektör på läppen. Tack för att du delar med dig av dina tankar.

  6. Kommentar av Katinka den 6 augusti, 2014 kl 07:44

    Eva, detta är kusligt. Synkonicitet… Jag skickar dig ett meddelande på Facebook.

  7. Kommentar av Susanne Olars den 6 augusti, 2014 kl 07:19

    Grattis till det ofantligt roliga och inspirerande mejlet! Och Torgny, honom har jag också förundrats över. Trollbundits. Och du och han och alla andra som skriver får mig att kasta mig över mina egna texter igen! 🙂

  8. Kommentar av Katinka Bille Lindahl den 6 augusti, 2014 kl 10:16

    Vilken tur att du reagerar på det viset! 🙂 Inte som jag alltså.

Kommenteringen är stängd.