Imorgon flyger vi ner till båten igen. Den här gången blir vi borta till mitten av oktober. Om allting går enligt planerna övervintrar båten i marinan i Nancy. Innan dess ska vi göra en loop genom centrala Frankrike, först västerut till Paris och sedan österut igen. I vår fortsätter vi österut med sikte på Donau och så småningom Svarta Havet. Men så långt vågar jag nästan inte tänka.

Jag är vidskeplig när det gäller framtidsplaner. Någonstans i en låda ligger en detaljerad femårsplan som jag skrev när vårt hästliv var som allra mest intensivt. Då hade vi fyra ponnies och två egna föl. Femårsplanen handlade bara om häst, häst, häst… Familjens tonåringar växte upp och hade helt andra drömmar. Som tur var.

Just nu väntar jag på att klockan ska bli 8.30. Då ska jag ställa mig i mailkö till förlaget Kabusas manuspitch. Manuset till Marvatten blev färdigredigerat i natt. Idag ska jag skriva ut det och skicka till redaktören och coachen Anna Lovind.  När hon har läst och haft synpunkter ska jag förmodligen redigera lite till innan en ny förlagsvända. Sen har jag bestämt mig för att arbetet med Marvatten får vara avslutat. Nästa berättelse tränger sig på och vill inte vänta längre.

Tidigt varje morgon sitter jag i uterummet och flödesskriver för hand. Tre sidor i min anteckningsbok brukar ta ungefär fyrtiofem minuter. Då har jag rensat hjärnan och ofta fått svar på en eller annan fråga som jag går och ältar.

Imorgon är sista dagen på länge som jag har den här utsikten när jag lyfter ögonen från anteckningsboken. Rosorna i vasen blev över när Amalia band Mirjams brudbukett den 10 augusti.

Min musselman ska vara med i radioprogrammet Meny i P1. Någon gång i september sänds programmet som spelades in här hemma i fredags. Receptet är enkelt och fantastiskt gott, det uppfanns av Odds pappa. En äkta familjehemlighet som nu avslöjas 🙂