Vi ser inte Frankrike för bara träd. Dag 57

Idag har vi kört trettio sjömil, sista delen av Canal des Ardennes och en bra bit på Canal lateral a Laisnes (uttalas Länn). Allt vi har sett är träd. Ekar, valnötsträd, mullbärsträd, pilträd, granar, askar, alar, aspar, poppel och plommonträd. Däremellan snärjmåra, nypon, hasselbuskar, björnbärssnår, vildvin,  bokharabinda, murgröna, slånbärsbuskage.
Vi stack in fören en bit i en ek, så att Odd kunde ta ner en kvist mistel med båtshaken. Det är ju födelsedag imorgon och det behövs blommor till frukosten. <3

Tillsammans bildar all denna grönska täta, ogenomträngliga väggar på var sida om kanalen. Ibland känns det riktigt mörkt där inne. Inga andra båtar har vi heller sett, utom två arbetspråmar från kanalbolaget VNF.
Då och då kommer en sluss eller en jättelik siloanläggning eller en liten by, och då öppnar sig tillfälligt den gröna muren och man ser att man färdas genom ett vidsträckt jordbrukslandskap.
Det är inte tråkigt, för man tänker bra när det inte händer så mycket hela tiden. Men det är enahanda. Därför är det bra att vi kommit långt. Ända till Maicy, söder om Berry au Brac.
I Berry au Brac stannade vi och köpte bröd, imorgon är det födelsedagsfrukost ombord. Vid kanalkanten växte björnbär, så nu har vi födelsedagsdessert också.
Valnötsträden som finns överallt är fulla av stora gröna frukter som börjar mogna och spricka och visa sina nötter. Mitt habegär är enormt, helst vill jag plocka flera bärkassar. I alla fall ta med några kilo hem. Vilket perfekt julgodis.
Här finns ingen gästhamn, men efter lite sökande lyckades vi förtöja vid en förfallen stenkaj i Macys äldsta stadsdel. Husen här är från 1700-talet. Vi gick en kvällspromenad till en gammal kyrkoruin uppe på en höjd, suktande som vi var efter utsikt och fria vidder. Från en ödetomt på vägen dit hängde vinrankor ut över vägen, fulla av söta blåa druvor.

En fin sak med den här byn är att den är bebodd. Folk har köpt de urgamla stenhusen, renoverat dem och pyntat med gjutjärnsgrindar och vackra nya murar i gammal stil. Samt skaffat en livsfarlig hund som vaktar trädgården och kastar sig mot planket, hotfullt skällande, när man går förbi.
Vad är folk så rädda för?