Solen skiner, det är varmt och skönt och blåser inte, strömmen är inte besvärande, slussningen har gått bra och pråmarna har vi inte haft några problem med. Vi ligger gratis för nionde natten.
Det är ungefär allt positivt man kan säga om dagens etapp mellan Compeigne och staden Creil där vi nu ligger, i den hittills sämsta natthamnen.

Den saknar alla bekvämligheter. Vi står på grund i leran längs med flodbanken nedanför ett sjukhus, förtöjda i ett stort träd och en pollare. Stranden är klädd med en vass och trasig plåtskoning som fenderbrädan fastnar i. Varje gång en pråm dundrar förbi tippar vågorna över oss in mot plåten, vi har klätt in hela styrbordssidan med allt vi har av fendrar. Stadskajen mitt emot, som var det enda alternativet, var ännu mer motbjudande.
Efter åtta på kvällen kommer inga pråmar mer, eftersom slussarna stänger. Sex i morgon öppnar de igen.
Vi har inte sett ett enda lockande alternativ till förtöjning på hela dagen. Oise flyter igenom det ena industriområdet efter det andra, inte någon gång idag har jag sagt ”åh så vackert!” till Odd.
Men detta är priset vi får betala om vi vill komma in i Paris från väster.

Det här dagens enda bild. Det var någonting med mannen, hans förfallna kråkslott och det fladdrande klädstrecket som var oemotståndligt.

Vi kände oss sega, det behövdes en ligga-stilldag för att komma ifatt.
Compiegne har en välsorterad butik för båttillbehör. Vi kunde byta gasflaska och Odd hittade ett nytt däcksbeslag för vattenpåfyllning av rätt dimension. Det gamla läckte, inte speciellt fräscht. Vi fick alltså in regnvatten och annat vatten från däck ner i färskvattentanken. Och så måste det ha varit flera år… Nu har tanken fått en chockdos bakteriedödande vattenrening. Vi har alltid köpt dricksvatten på flaska, men använder båtens färskvatten till matlagning, disk och tandborstning.
Jag satt i en timme på en tvättinrättning och väntade på att tvätten skulle bli klar. Där var fullt av söndagstvättare som såg ut att ha det väldigt långtråkigt. Finns det alltså en risk att folk stjäl ens tvätt om man går därifrån? Det är mycket man slipper vara rädd för på Flatön.
Maskinerna surrade och jag satt där med min läsplatta och en påse från boulangeriet mitt emot och hade det rätt mysigt.
Det goda livet och den franska maten håller på att pressa mig förbi den viktgräns jag lovat mig själv att aldrig mer överskrida. Fast vi håller oss strikt till 5:2 och lever på 500 kalorier måndagar och torsdagar, så balanserar det inte överdådet de andra dagarna. Ost, vin, baguetter ( fullkorn, men ändå) croissanter, patéer, grillkvällar och keso som mest liknar créme fraiche. Samt en och annan bakelse. Jag tvivlar på att man kan hålla vikten ens med tre veckodagar halvfasta.
Enda gången jag har använt mina joggingbyxor var när jag hoppade i kanalen för att rensa bogpropellern. På morgnarna skriver jag, sedan är det frukost och sen blir det oftast inte av att motionera innan vi ska iväg. Så snart jag hittar en sportaffär ska jag skaffa gummiband och en yogamatta, styrketräna kan man i alla fall göra under gång.

Mina franska kilon tar jag med mig hem. Dem hinner jag bli av med till jul.