Stilla flyter Seine. Bougival dag 65.

Två stora kryssningsfartyg var det första som dök upp i T- korset där Oise flöt ut i Seine. Hjälp! Massor av pråmar överallt, men alla låg förtöjda. Det kändes väldigt speciellt att styra ut på den breda flodmotorvägen, motströms för första gången på länge. Det här hade vi båda varit lite spända inför i flera månader.

Efter en stund slappnade vi av, floden var lugn och bred, skyltar och kartor tydliga, de enstaka pråmar vi mötte höll visserligen hög fart men det var ju gott om plats.
Solen sken och för första gången på länge såg man hus och landskap på båda sidor om vattenvägen.
Vi njöt av färden och lagade lunch under gång. Sen slussade vi tre meter upp, Odd klättrade på resans hittills slipprigaste stege. Med båtshaken i handen. Vilket utlöste ett av våra sällsynta slussgräl. Det gick bra, men inte fler gånger!
Nu har vi förtöjt vid Bougival, på en ö i Seine. Letat reda på turistbyrån och försett oss med kartor och insett att vi skulle ha fortsatt en liten, liten bit till. Där finns ett spännande museum, Muse’e Fournaise, berömt för att Renoir höll till där och målade. Och inte bara han, utan flera av de stora impressionisterna från La Belle Epoque i slutet av 1800-talet. Ungefär som Skagenmålarna i Skagen alltså. Ett inspirerande ställe med andra ord. Och de har en egen brygga. Vi flyttar oss dit imorgon bitti.

Navigationen. Så här gör vi: jag har köpt kartböcker över alla vattenvägar vi följer. Skulle inte vilja köra en meter utan dessa kartor. Där finns all information om djup och farleder, om slussarna, deras VHF kanaler och telefonnr, hur broarna ser ut och hur de ska passeras. Den lilla svarta, självhäftande plastbiten som syns på bilden flyttar jag på kartan allteftersom vi rör oss framåt.
Ipaden är vår GPS, där kör vi navigationsprogrammet Navionics. Varje kväll lägger jag in rutten för nästa dag. Det blir en slags visualisering och mental förberedelse som är nödvändig för att jag ska känna mig lugn. Hängslen och livrem, javisst. Och flytväst på. (Åtminstone i slussarna.)
I vår Garminplotter finns inget sjökort för kanalerna i Frankrike, men där syns alla pråmar i god tid, tack vare AISmottagaren som är kopplad till plottern. Eftersom vi har en AIS-sändare ser pråmarna oss också. Ovärderligt i skymda kurvor. Flera gånger har jag tack vare AISen kunnat undvika att möta en 80-meterspråm i bredsladd genom en kanalkrök.

På den lilla textade lappen står det: Ecluse ….! Ici le bateau de plaisance Suedoise Ellem. Je suis montant/avalant. Est-ce que je peut entré a l’ecluse?  Inte utan min fusklapp. Efter sjuttiofem franska slussar behöver jag den fortfarande. Varje gång.