Så mycket vi missar. La-Ferte’-sous-Joarre. Dag 77
Floden mumlar så många berättelser vi inte hör, byarna gömmer så mycket historia vi inte ser, turistbyråns broschyrer är fulla av ivrig upplysning vi inte kan tyda. Den här vackra platsen var en gång kvarnstenarnas huvudstad. På 1800-talet skeppades tjugotusen runda stenar om året härifrån. Hela världen köpte fransk sten just härifrån för att mala säd och slipa knivar.
Jag får dåligt samvete. Här stressar vi för att komma fram till champagnedistriktet och vinodlingarna och struntar i tvåtusen världsberömda stenhuggare.
Nu tar jag ett djupt andetag, öppnar ögonen och går en lång promenad med kameran.
En smutsig och våt Sigge har smitit upp i vår säng och jag måste ändå iväg och hitta en tvättautomat i byn.
Ellem syns som en liten vit prick mitt i brospannet.
Igår, för bara hundra år sedan, var flodens vatten rött av blod. Under första världskrigets morgon, augusti och början av september 1914, dödades här tusentals söner, fästmän, pappor när tyskar och allierade stred om floden Marne som var sista hindret före Paris. Broarna förstördes. Över femtusen engelska soldater kunde inte begravas, hittades aldrig. Någon av dem kunde varit min farfar eller morfar.
