30 november, Kategori: Författarblogg
Novembertystnad.
Årets mörkaste, längsta, tyngsta månad. De senaste åren har jag tillbringat den i Las Palmas. Skrivit, promenerat, njutit av sol, värme och obruten tid utan andra krav än mina egna. Med bra uppkoppling kan jag sköta mitt jobb var som helst.
I år stannar jag hemma på Flatön hela vintern. Vi har varit ute på långfärd med båten i fyra månader sammanlagt i år. Någon gång måste man ju vara hemma. Sköta företaget, träffa barn och barnbarn, passa fåren, fixa med hus och trädgård.
Jag tänker inte gnälla. Det är därför det är så tyst på bloggen. Mörkret och kylan tystar mig. November, december, januari, februari, mars. Hur brukar man stå ut?
Jag skriver, läser, promenerar, existerar.
Men trevlig är jag inte.
Kommentarer
Ibland räcker det med att bara vara. Man behöver ju inte vara public alltid. Men håller med November är värst, December är så mycket att stå I och alla levande ljus och ljusslingor och förväntningar gör att det funkar. Januari så börjar ljuset komma. Februari är också tung man längtar så efter våren. Fast om det inte var snö så började snödroppar och vintergäck titta fram och sedan I mars så kommer den ena blomman efter den andra och man känner att livet är på G igen.
Iallafall om man bor i Skåne.
Tack Ann-Sofie. Ja, jag behöver nog lära mig att bara vara och inte alltid göra. Svårt.
Att vara ute och länge segla så lär man sig att bara vara. Speciellt om man blir tvingad att stanna på något ställe en längre tid pga väder, fel säsong eller väntan på reservdel. Så ut med båten igen!
Ann-Sofie, jag räknar dagarna tills vi flyger ner till båten igen. Alldeles för många kvar bara.
Kommenteringen är stängd.