Bara hundrasextiofyra sidor kvar.
Nu kan jag inte låta bli att kalkylera, räkna dagar och sidor. Om 28 dagar är vi tillbaka i båten i Toul. Innan dess vill jag lämna ifrån mig manuset. Jag tror inte det funkar att köra på okända vattenvägar och ha ett nästan färdigredigerat manus som passagerare. Ungefär lika krävande och splittrande som att resa med spädbarn. Sex sidor om dagen. Det måste gå, det jobbigaste är gjort nu, fyra helt nyskrivna scener för att höja spänningen i mitten.
Idag har jag varit mormor och sällskapsdam åt S under tiden pappa N tolkade på vårdcentralen i Ellös. Hon var lite förkyld, så hon kunde inte gå till skolan utan fick följa med pappa. Medan han var upptagen hälsade vi på inne på Sjögården och S solade sig i sin egen glans, som min svärmor brukade säga. Det var lunchdags, så hon bjöds på pannkakor med sylt och grädde. Alla ville prata med S och kolla om hon verkligen talar tre språk fast hon är så liten – svenska, engelska och amarinja. Så fort hon hade sagt ”Jag heter S” på amarinja och ”Thank you very much” så fick hon så mycket beröm att hon fick total tunghäfta under resten av besöket.
Kommentarer
Åh, snart båtdags igen? Ska bli kul att följa en resa till, så jag får lite Europa medan jag själv tillbringar sommarhalvåret i svenska fjällvärlden! 🙂 Förresten, vilken UNDERBAR barnbarnsbild!
Tack Susanne! Svenska fjällvärlden är väl också en bit exotiskt Europa :-)? Jag har bara varit där på någon skidvecka ibland, drömmer om att någon gång vandra längs Kungsleden.
Kommenteringen är stängd.