Igår, den 1 april 2015 blev mitt manus färdigt. Nu ska jag bara skriva ut allt på papper och läsa rakt igenom en sista gång innan det skickas iväg till förlag. Jag har tappat räkningen på hur många gånger jag skrivit om slutscenerna. Efter Sören Bondesson genomgång av texten har jag strukit och lagt till så mycket att jag har fått tunnelseende. Om jag ska ge mig på någon ytterligare redigering måste det till en rejäl vilopaus först.

Som vanligt tycker jag självbelåtet att de nyskrivna scenerna är väldigt bra,  men helheten kan jag inte bedöma alls längre. Eller rättare sagt, jag har börjat tröttna, tycka att texten stapplar fram, torftig och färglös.  Sidantalet är nere i 300, och det känns tunnt. Jag skulle vilja breda ut mig mycket mer, både när det gäller miljöbeskrivning och fördjupning av de olika karaktärerna. Men nu har jag fått på moppe så mycket för att berättelsen har ”spretat” så jag vågar inte ta ut svängarna i bakåtblickar och utvikningar längre. Det känns verkligen som om jag är färdig med den här berättelsen. OM Marvatten blir utgiven så har jag hur mycket extramaterial som helst att lägga ut på bloggen. Hundratals sidor av sidospår, bakgrund, karaktärer som inte fick plats.

Idag är det skärtorsdag och vi har haft traditionell personallunch här hemma. Någon sa idag: Det här kanske blir din sista påsklunch med LifeStone. Det måste kännas konstigt att lämna det här som du har byggt upp och lagt ner hela din själ i under arton år.  Men så tänker jag aldrig.

För mig är den här förändringen början på något nytt. Ännu en gång i livet får jag uppleva äventyret att sätta upp nya mål, starta en ny resa. Lifestone finns ju dessutom kvar, och seglar vidare med en ny, entusiastisk kapten. Jag byter bara skepp.

Om två veckor är vi ombord på Ellem igen. Vid midsommar hoppas vi vara ute på Donau och framme i Wien.  Där lämnar vi båten över sommaren, jag måste ju hem och skriva på kontrakt och redigera. Så ser mitt långsiktiga målut. 🙂

Det kortsiktiga målet just nu är att fira påskafton utan stress. Den närmaste familjen uppgår till 2o personer i år, plus en gäst från asylboendet i Ellös. Han kommer att få en något snedvriden bild av svenskt påskfirande. Som alltid är det knytis, det var många år sedan jag abdikerade som kalaskock och husmor. Buffén består av lax i alla former, pajer, etiopisk mat, veganmat och vegetariskt. Samt Baklava och äggost.

Jag har förresten inte tid att stressa över påsklunchen. Har fullt upp med min nya kompis, en Garmin Montana 620t. När vi skaffade GPS i båten försvann min rädsla för att vara på sjön. Jag har inget lokalsinne och är kartblind. Äntligen har jag begripit att jag behöver en bra gps på land också, för att våga ge mig iväg ensam på längre promenader i främmande länder.

Sågtandskaktusen bestämde sig i år för att blomma innan vi ger oss av. 

Julrosorna är mina favoriter på våren. De blommar så rikligt att jag kan plocka in och sätta i vas.