Det skulle fungera som examensprov på en avancerad författarkurs: Du glider fram på en kanal genom det franska landskapet i april. Gestalta vad du ser. Det går inte. Det finns inte ord. Det går inte ens att fotografera. Skönheten vill vara fri och låter sig inte fångas på bild heller.

Jag blir poetisk och kastar ner några rader i anteckningsboken, glömmer styra, kör nästan upp i kanalbanken. Det gör inget, den är mjuk och vänlig. Fåglarna sjunger, gökarna gal. Sist vi var på väg genom Frankrike, i höstas, såg vi långa sträckor inte mycket mer än träden som kantar kanalerna. Ek, bok, lind, björk, valnöt.  Visserligen vackert men ibland också ganska enformigt. Vi undrade ofta vad som dolde sig där bakom ridåerna, gliporna avslöjade en dold värld av odlingslandskap och grönskande kullar.

Nu i april tar la France emot oss nästan naken. Allt vi inte fick se i höstas visar hon oss nu, oblygt och oskuldsfullt. Hon har nyss stigit upp, duschat och parfymerat sig. Nynnar förväntansfullt medan hon klär på sig sina vackraste underkläder. Negligé vet jag att det heter, det ordet lärde jag mig när jag tjuvläste mammas ”Angelique och piraten”. Vitsen med det ljuvliga plagget tycktes vara att det var genomskinligt och broderat med vackra spetsar.

Frankrikes negligé skimrar i vitt och rosa av blommande mirabeller och vildapel. Ändlösa hudfärgade kullar böljar i ås bortom ås, majsplantorna är ännu bara spirande små spret som knappt har fått en egen skugga än. Slån och hägg draperar sig i skira moln över kantiga skravelbranter. Björken försöker vara anständig och skyla över med ljusgrön spets men lyckas dåligt, kastanjens klibbiga rosetter och ekens svullna knoppar lämnar stora hål i broderiet.

Alldeles för snart var vi framme i Lagarde, på marinan Navig France. Här verkar vara en perfekt plats för att stanna några dagar för vårrustning och reparation. Paketen vi skickade från Sverige har kommit fram. Vi har redan hunnit byta motorolja och bli osams eftersom vi glömde äta lunch. Först var det för vackert på vägen och sen kom vi fram och ville göra för mycket med detsamma.

Men nu är grillen tänd på akterdäck, snart blir det middag. Ikväll ska vi skåla för min uckelärare Oa Gunnarsson som blev utsedd till Årets Orustbo 2014!

Kvart i sex låg vi utanför dagens tionde sluss och väntade på grönt ljus som inte kom. Det var bara att gilla läget och förtöja för natten vid kanalkanten. Som tur var kom vi ända in utan att gå på grund i leran. Vi är nu ca tre timmars gång från marinan Navig France i Lagarde där båten skall tas upp på land för reparation av propelleraxeln.
Idag har det blivit sommar. Vi passerar genom en kuliss av idylliskt jordbrukslandskap, tack vare att träden inte har spruckit ut ser man rakt igenom deras kronor, ut över blommande rapsfält och böljande kullar prickiga av vita kor. Jag kör barfota i shorts och linne och solskyddsfaktor trettio. Sexton distans har vi lagt bakom oss. På hela dagen har vi mött tre andra båtar, alla hyrbåtar från Navig France.
Eftersom vi insåg att det skulle bli kanalövernattning stannade vi och handlade middagsmat i en by. Slaktaren trugade på oss vita korvar, lantpate och kallrökt fläskfile som han påstod skulle hålla sig i kylen en månad.
Här finns nästan ingen mobiltäckning. Inga Wi-Fi-nätverk heller. Jag skriver blogginlägg varje dag i Pages på min Ipad och lägger in dem när vi hittar wifi igen.
Dagens internetstrul: Odd har monterat nya wifiantennen men vi lyckas inte få den att acceptera simkortet från Orange. ”No simcard inserted.” Suck. Sen läste vi i manualen att man måste ta bort simkortets Pin-kod innan det sätts på plats i antennen. Hurra, det hade vi missat. Men det hjälpte tyvärr inte. Jag stoppade in Sim-kortet i min gamla Iphone och försökte surfa. ”Du har inget mobilt Surfabonnemang” Det har jag ju visst! Dubbelsuck, nu får jag stå i kö ännu en timme i Oranges butik och vänta på att nån gammal farbror ska välja färg på sin nya mobil.
Vi låter dessa små bekymmer breda ut sig, i förhoppningen att inga större ska få plats. Jag nyper mig i armen där jag sitter med levande ljus, näktergal och vitt vin. (Bilder kommer när vi får tillgång till landström, så att jag kan föra över dem från minneskortet till datorn.)

Efter en söndag helt upptagen av däckrengöring och antennmontering kom vi så iväg i morse. Utan kanalkort, eftersom de av misstag packats i lådorna som skickades med posten till Lagarde. Vi navigerar nu enbart med hjälp av Navionics på Ipaden. Plus båtens Garmin som inte har någon kanalkarta men där vi ser AIS pråmar. Men vi har bara mött en enda pråm på hela dagen.
Femton distans och sju slussar, varav två uppåt, har tagit sex timmar. Vi har glidit fram i fem knop genom fågelsång och lövsprickning. Sett svalor och gullvivor. Bränt näsa och kinder i solen. Vinkat och ropat bonjour till fiskare och promenerande pensionärer och solande hundpundare. De sista blir alltid extra glada när de upptäcker Sigge i sin flytväst.
Marinan i Nancy ligger nära centrum. Den skryter med blå flagg 2005 men känns sliten. Det finns inget internet. Den är mer än halvbelagd av permanenta båtgäster, varav många mer eller mindre misäriska pråmar under ”reparation”. Känns inte som världens tryggaste natthamn, i natt tar vi in stävstegen.
I morgon har vi ca tjugofyra distans och fjorton slussar till varvet i Lagarde, tveksamt om vi klarar det på en dag. Vi går härifrån tidigt och försöker komma så långt som möjligt.
Nancy får kanske en chans till om en vecka eller så. Då passerar vi nog här igen, förhoppningsvis med ny propelleraxel. Här finns en del ”måsten” att se, till exempel Europas vackraste torg, Place Stanislas. Jag är mer fascinerad av levande nutid än historia men tog en snabb promenad till torget ikväll, på jakt efter en Orangeaffär för att fylla på mobilkortet.
Place Stanislas är det pråligaste torg jag sett, fullt av förgyllda utsmyckningar och med portaler i varje hörn. Stanislas själv står staty mitt i. Det är bilfritt och kantat av uteserveringar, omgivet av parker med försäljning av mat och souvenirer. Luften är fylld av det där mumlet som uppstår när tusen människor äter och pratar, utan att överröstas av motorljud eller musik. Säkert underbart en ljum vårkväll. Tji fick han, Stanislas, om han byggde torget för att det skulle fyllas av militärparader.