Schwartze Katze har nog nästan alla smakat, det lätta rieslingvinet som produceras i Zell, en bokmärkesvacker liten stad i Moseldalen. Vi kom dit igår kväll och lyckades först inte hitta någonstans att lägga till. Det fanns som vanligt ingen stadskaj, bara tilläggsplatser för turistbåtar. Verboten, verboten. Men så upptäckte vi en liten brygga på motsatta stranden där vi kunde ligga. En skylt upplyste om att 10 € skulle betalas i värdshuset An der Linde en bit bort. Tack vare cyklarna hann vi över bron till både bageri och vinprovning innan stängningsdags. Vi hade tur med vinprovningen, hittade Norbert som verkligen engagerade sig och genom blindprovning lärde oss skillnad på trocken och halbtrocken och lieblich och fineherb och spätlese och hochgewochsent. Moselvin är min melodi, jag slipper snuvan som alltid förstör kvällen när jag dricker rött vin. Snuvan beror på tanninet, förklarade Norbert.

Det finns fyra och en halv miljoner vinplantor i Zell. Norbert äger fem hektar. Man kan beställa av honom på internet, jag har sparat visitkortet. Det blev problem när vi skulle tillbaka till båten med tårtbitar inslagna i papper och en tung vinkartong, men det löste sig.

Idag söndag började med presentutdelning på morgonen i Zell och sedan gick vi vidare till Cochem. Tysklands mest romantiska stad enligt vår guidebok. Ska man fylla 65 år så är det inte fel att göra det just här. Solen sken och allt fungerade helt utan problem i slussarna. Sträckan mellan Zell och Cochem är sagolikt vacker, vi såg fullt av vandrare som klängde högt uppe i vinbergen och cyklister rann i flockar längs floden. Inga motorvägar och ingen störande järnväg.

Vi blev rätt knäckta av vimlet och folklivet i Cochem först, det var rena Liseberg med marknad och positivhalare och glass och vinstånd och currywurstar. Massor av turbåtar och flodkryssare går hit, Cochem ligger i slutet av Moseldalen, nära det stora, ”riktiga” Tyskland. Men efter sex sänkte sig lugnet, vi gjorde den obligatoriska vandringen upp till borgen och har nu precis avslutat dagen med en fin middag på solsidan av floden på en restaurang som också var ”Weingut”, dvs sålde vin från egen odling. Jag kan inte längre räkna hur många flaskor vin vi har undanstoppade i olika utrymmen ombord. Det lär räcka ett år minst.

Bästa födelsedagspresenten. Väggfast mahognyskåp för fyra champagneglas från Bergdala. Teamwork inom familjen. Vackert, vackert hela vägen. Vi väntar på att slussen ska bli ledig. Söndagsmarknad. Ellem i Cochems Yachthafen. Tretton € per natt, ingen dusch. Utsikten uppifrån borgen. Ellem syns som en prick längst fram i den lilla lagunen till höger.