Efter Zell och Cochem blev resten av Mosel lite av transportsträcka till Koblenz. Även om vi passerade flera idylliska små korsvirkesstäder, borgar och ett oändligt antal vinodlingar så tog den vackraste delen av Mosel slut strax efter Cochem. Någon gång skulle jag vilja cykla längs Mosel. Vi såg ett passagerarfartyg i Cochem som hade specialiserat sig på ”cykelhopping”. Cyklisterna sov och åt ombord och cyklade på dagen. När de kom fram till sitt mål låg fartyget där och väntade. Vi såg också flera enorma, flytande lyxhotell, där varje hytt hade egen balkong. Fartygen är byggda för att få plats i slussarna, de största är 170 meter långa och 12 meter breda.

Det var med fjärilar i magen jag styrde ut ur Koblenz pampiga hamninlopp med den enorma statyn med Kaiser Wilhelm den förste till häst. Deutsche Ecke kallas den här udden där Mosel möter Rhen. Från att ha dansat fram i medström på ett par knop blev det tvärstopp. Över fyra knop motström mötte Ellem, och i första häpenheten stod vi helt still. Jättelika pråmar kommer skenande nedströms med bogvattnet sprutande.  Men trafiken är ändå inte så tät som jag hade föreställt mig. Liknelsen med motorväg är att ta i, åtminstone här där det är så brett.

Långsamt kämpade vi oss tvärs över Rhen till en liten marina någon kilometer uppströms. Här stannar vi en dag eller två och tittar på Koblenz medan Rhen förhoppningsvis lugnar sig någon knop.

Här ligger vi inne i lugnt vatten till höger i bild.